För precis tre år sedan skickade jag ut ett mejl som började så här, till en del nära vänner:

”Tacksägelsedagen började tidigt i år!
Igår fick vi det efterlängtade dokumentet om vår son Ambros!
Kärlek vid första ögonkastet!”

Dagen innan hade vi fått det efterlängtade mejlet som innehöll två ljuvliga bilder och en rapport om det barn som blev vårt andra. Det var en overklig lycka – och tacksamheten för barnen bara fortsätter.
Jag ser enormt mycket fram emot att få följa flera andra bloggares barnbeskedsdagar här framöver.

Innan tösabiten gick och la sig ikväll satt vi och såg roligheter på webben. Till exempel detta. Det är roligare när andra gör bort sig på jobbet. Vi såg också en trailer för en mycket efterlängtad film.

Jag har älskat alla Sällskapresanfilmerna, och hade en speciell relation till den första filmen. Både jag och en vän från tonåren hade den filmen som nån slags terapi eller relaxmetod och såg den huuuur många gånger som helst. Vi kunde säga repliker ur Sällskapsresan till varandra när som helst.Dessutom fick vi en alldeles egen ”Det ligger på baksidan av hotellet”-erfarenhet att skratta åt.

Finns det nån fler Sällskapsresanfantast där ute?