Bästa familjeprogrammet just nu är Kändisbarnvakten. Så många intressanta frågeställningar funderingar har barnen och roligt är det att se dessa ”kändisar” ta sig an uppdraget på helt olika sätt. Ibland blir det extra känsligt,
Jag har också blivit lite kändisbarnvaktad på sistone. Efter flera år av tvekan klev jag på Twitter och kan konstatera att jag efter nån vecka fortfarande inte begriper vilken funktion det kan fylla i mitt liv. Flödet fylls av en massa information jag inte orkar ta in. Det jag har sett är att det är lätt att få en kontaktyta till människor som inte går att ha kontakt med på andra sätt. Jag tycker om att kunna berätta för människor att något de sjungit, skrivit, sagt eller gjort har haft betydelse för mig, och just kända personer är ju inte helt lätt att slänga iväg ett mejl eller SMS till. Men på Twitter händer det. Förutom enstaka kontakter med människor jag känner har jag blivit ”retweetad” av (favoriten) Sarah och av Petter, fått hjärtan av Zinat P och Linnea H, och favoritmarkerats av t ex Laleh och Gina D. Kändisbarnvaktad i febersoffan.
Intressant eftersom jag inte har blivit vaktad av dem jag känner på samma sätt denna vecka. Jag drabbades av akut Facebooktröttma och inaktiverade mitt konto tidigt i veckan trots att det brukar vara min största kontaktyta numera. Två personer har hört av sig och undrat vart jag tog vägen. Skönt att inte vara oumbärlig, men betydligt mer skönt att det inte var noll personer som letade efter mig när jag försvann! Fast min författarsida finns ju kvar, så de flesta vet nog att de inte behöver efterlysa mig. Men för den som ytterst sällan kommer ut är det rätt välkommet att bli lite efterlyst.
Jag har själv inte orkar hänga med så mycket i alla flöden på nätet den senaste tiden och tror nog att det är så för många av oss som inte är helt friska så du är nog saknad av fler än du tror. Kram <3
Tack och kram tillbaka! <3 Jag tänkte mer på det egna flödet där jag brukar skriva mycket. Saknar en del kontakter och även ME-gemenskapen på FB - men jag märker att det är bra att stänga av. Det jag sparar in på den kognitiva aktiviteten ger kanske en smula mer fysisk kraft. Och smulor är ju värdefulla.
Gillar också Kändisbarnvakten!
Önskar jag hade din karaktär och även praktisk möjlighet att stänga av Facebook ibland. Hoppas det gör dig gott!
(Jag måste vara där pga mitt jobb.)
Tack för hälsningen Hedda! Det är svårt, men jag övar mig att stänga ner alltmer för att ge kropp och hjärna chans till läkning, och till att inte låta sjukdomen få mig att tappa greppet om det viktigaste: föräldraskapet.
jag har saknat dig men eftersom jag varit s å dålig har jAg inte orkat skriva det. Har inte orkat blogga heller varje dag som jag brukar. Kul att du blir kändisbarnvaktad. Mitt mailprogram funkar inte så jag kan inte skriva där. Be en bön för min vikarie, jag skulle kunna ligga o dö o svälta ihjäl för hon kollar mig aldrig o hur det ska gå nästa vecka när jag är nybehandlad kan man undra.
vi får be för varandra kramar
Giltigt skäl! Förresten finns det nog inga ogiltiga, även om det förstås vore kul om fler visade att de märkte att man försvann. Idag var jag tvungen att kliva på igen, för att kunna sprida dagens ledsamma nyhet, men jag hoppas kunna hålla mig därifrån ändå.
Orolig situation hos dig. 🙁 Böner och stora kramar