Det är Valborg. Ett datum som får många slags minnen att vakna. Femte våren som sjuk. Tidigare år minns jag att jag har saknat valborgselden, manskören och gemenskapen. Men i år har jag fått en brasa som jag låg framför (i pyjamas) i morse. Fick en korv grillad på av sonen och nu ikväll såg ryka sin sista pust medan fåglarna sjöng.

En stund lyssnade jag också på vårsånger på Spotify och kände livet i mig. Så nu är det läge att se Madicken också så är valborgskvällen nästan perfekt. Det är kanske det bästa som går att få här i livet. Nästan perfekt.