De röda pärlorna i mitt armband glimrar till lite extra idag. En dag när namnsdagsbarnets namn betyder stark eller frisk. Valentin. Ljuvliga dröm. Hälsans välgörande pilar genom ett slitet hjärta. Slitet men så rikt på kärlighet. Den älskade förstås, han som jag inte trodde skulle komma, men som jag nu delat mer än halva livet med. Och barnen. Kärlek långt mer än jag vågat hoppas på. Men så finns det än mer kärlek. Den som gör att jag hellre skulle vilja kalla den här dagen som i Finland. Vändagen. Jag är så ofattbart rik på den slags kärlek som nära vänskap innebär. Jag har många jag kan dela de djupaste och svåraste frågorna med, och några vänner som jag känner så väl att jag ärligt kan våga säga det största: Jag älskar dig!

Ärlighet.

Ärlighet, Helén Sjöholm.

Ärlighet. Att vara varsam med ömhetsorden men att inte spara på dem. Att våga säga det som känns i hjärtat. Du gör mig glad. Jag tackar Gud för att du finns. Att du ser mig tänder ljus inom mig. Ord som är äkta känslor och en äkta vilja att komma nära.

Ibland är oärligheten svår att upptäcka. Ett stelt leende som gömmer vrede. Ett ”Ursäkta mig, men…” som inte bär på förlåt utan på självhävdelse och ointresse. Ett kärleksord av slentrian, utan innebörd. Eller en kommentar som vid första anblicken tycks äkta, men är en falsk kopia.

Som spammen som svämmar över mer och mer, och blir allt mer lika äkta hälsningar. Jag älskar din blogg och din bok, och jag höll på att tro att det handlade om mig. Eller ord som klingar så exakt ton i ton med mitt språk att det tar ett tag innan jag inser att det faktiskt är mina ord. Stulna.

Idag är en dag för generositet, inte stöld. En dag när jag vill tacka dig, du min bloggläsare som delar mitt liv här. Som funderar och reflekterar. Som stöttar och gläder. In sickness and in health. Lite för mycket av det första under det senaste året. Men idag kommer Valentin. Stark och frisk och hängiven sin tro.