Soffmys och gott att äta med gott sällskap (mannen i mitt liv) efter en rätt tröttande dag. Dock inte tröttande för att jag har sålt kilovis med böcker. Förvisso sålde jag fler än på bokmässan i Göteborg, men det var en ganska lätt match att ta hem 😉 Jag hade förberett mig väl, hade fått hjälp av generösa människor för att kunna genomföra det, men jag kanske inte helt var i mitt rätta element.
Jag är ingen försäljare, jag är en författare. Som ibland fattar bättre efteråt. Efterfattare?

Nåväl, mycket jobb för liten inkomst, men jag är ändå glad över att ha varit med på den här julmarknaden. Jag fick testa en helt ny värld idag och förundras över alla dem som åker från marknad till marknad och riggar upp och ner sina försäljningsstånd med alla sina varor av allehanda slag. Det behövs särskilda egenskaper om man ska agera försäljare. Att kunna prata om ditt & datt och väder & vind är riktigt fina förmågor i såna här sammanhang. Jag kan inte det. Alls. Om nån däremot talar om sin sorg eller smärta så är jag hemma. Men det är inte direkt sånt som okända människor tar upp med en rätt blyg knalle.

Riktigt rolig rubrik på det här inlägget om jag får säga det själv. För nog är jag ett pulver när det gäller att vara knalle. Jag är bättre på att skriva. Så jag kommer ägna mer tid åt det än åt att försöka sälja det jag skriver. Jag vill tro att om jag ägnar mig åt det som går i linje med de gåvor/begåvningar jag har fått, så kommer det att löna sig. Och det gör det redan. Genom t ex bloggandet når jag dem som behöver min roman. Det är stort!
Men just nu somnar jag (bokstavligt!) när jag bloggar, så det är dags att säga god natt!

God natt!