När man har en riktigt opålitlig mobil- och internetleverantör kan det hända att man blir tvungen att på ett par timmar skriva tre låttexter från sjukdomssoffan. Tänk att min rädsla inför dessa sjukhusbesök har givit mig en ny hobby. Febern och tröttheten gör att det vanliga skrivandet vilar helt, men nu när jag har upptäckt glädjen i att skriva korta rader med tanke på tonsättning så kommer text efter text. Just nu på engelska.
Vad det ska bli av det skrivna återstår att se, men jag drömmer om en alldeles egen kompositör som har gott om tid, och gärna egen studio. Världens bästa sångerska känner jag redan, och tycker det är på tiden att hela världen får höra henne. Både min och min systers vigsel och vår fars begravning omgavs av den sköna rösten.
Oj en sån ödmjukhet. Jag tror visst att jag skriver texter som hela världen ska höra. Håll i er. Idag inspirerade en av mina mediciner mig till en hel sång. Det vore väl en underbar historia att berätta när plattan släpps.
Sjukhuset är en oväntat inspirerande miljö. En annan dag, när jag också var riktigt orolig för en undersökning, såg jag fyra detaljer som födde varsin vers i en haiku:
– snurrdörren där flera patienter ryms samtidigt
– sjukhusprästens krage
– lilla ängelsmycket Kristina givit mig
– en sjuksköterska med varma ord
Den vitklädda haikun finns på Ekhemmanet på Facebook. På Facebook sprids just nu också mängder av bilder publicerade av nån som heter Zura Garibovi. Hundratusentals människor (däribland väldigt många av mina FB-kontakter) gillar och delar hans (lånade) bilder bara för att han har skrivit att de ska det. Intressant. ”Gilla om du inte är rasist” och såna uppmaningar som jag stör mig extremt mycket på kan göra att en bild skickas vidare över hela världen. Jag har svårt för alla slags kedjebrev, inklusive smittsamma gillningar, även om jag förstås är oerhört glad om mina blogginlägg eller dikter genuint gillas. Jag skulle kanske kunna lära mig ett och annat om marknadsföring av den här Zura.
Just nu är det för övrigt en väldig tur att jag är så usel på marknadsföring. För om jag hade fått min sjukersättning baserad på mitt egenföretagande så hade jag, enligt handläggaren, inte fått göra något alls som har med mitt företagande att göra. Inte soffblogga om mitt välgörenhetsprojekt till roman? Inte skriva en enda gratisdikt eller textrad på sjukhuset? Fastän det är det som nu flera gånger har hållit mig kvar på stolen i väntrummet. Märkliga värld. Tack och lov att jag är vanlig lönearbetare och bara minusföretagare. Just nu.
Men jag gillar dessa händer väldigt mycket även utan knapp. Lycka till med låtskrivandet och sångerskan är som sagt av världsklass. Många fler borde få höra henne, så Eurovisionsfinalen borde vara ett lämpligt forum.
härligt läsa ditt långa inlägg. Positivt om sjukhus kan ge ngn inspiration. Jag har förberett många predikningar där under väntans timmar. Många böner har oxå betts för alla männskor som vandrar fram gn de allt för långa korridorerna. Förstår att du nu förstår när jag klagat på att orka ta mig dit jag ska. Hoppas du får en vilodag imorgon kram
Tack för härlig rapport om låtskrivande! Kram!
Mor: Ja, eller en liten deltävling verkar räcka för att öron och ögon ska öppnas för nya röster. Jag har rätt blygsamma mål 🙂
Kristina: Så ofta, så ofta är du i mina tankar och böner där i korridorerna…
Signe: Tack för peppingen! Säg till om du behöver en sångtext. Låtar för inflyttningsfester är ju t ex en ny marknad 🙂
Jag har med märkt av den hära Zura och det som stör mig mest är att man inte kan blockera meddelanden eller delade bilder från honom, för att systemet är överbelastat hela tiden.
Det är bara en tidsfråga innan det visar sig vara något helt annat än vänlig delning av fina/söta/underbara foton.