Dagens sommarpratare klev som väntat in under huden med sin närvaro, sin kamp och sina starka formuleringar. Kristian Gidlund, som tvingas ta farväl av livet outhärdligt tidigt, och som gör det smärtsamt vackert genom bloggen I kroppen min. Där låter han läsarna dela kampen och insikterna, och det som har fastnat djupast i mig är texten till barnet som Kristian aldrig kommer att få, men skriver till om sina drömmar.
Just nu lyssnar jag på Kristians sång. Den som ska påminna familj och vänner om honom när han är borta. Frank Sinatras Cycles. Jag lyssnar och försöker föreställa mig hur det skulle vara att säga farväl till livet. Det är omöjligt. Så istället gläds jag åt att kroppen min, idag känts starkare. Som att en återhämtning pågår. Det är stort. Särskilt när jag begrundar motsatsen. Men oavsett kropparnas kraft eller kraftlöshet så kan själen stundtals flyga. Genom etern. Genom tiden.
There isn’t much that I have learned
Through all my foolish years
Except that life keeps runnin’ in cycles
First there’s laughter, then those tears
…
You know it’s almost funny
But things can’t get worse than now
So I’ll keep on tryin’ to sing
But please, just don’t ask me how
Wiehieeee, starkare! Det är bra! 🙂
Kram!
🙂 För tidigt att ropa wiehieee idag, men jag lever på ditt från igår!
Det låter fantastiskt att du känner dig starkare! Blir glad när jag läser. 🙂
Jag har lite svårt att förhålla mig till allt som har uppstått kring Kristian Gidlunds blogg. Jag vet inte hur det är att veta att man ganska snart ska dö. Jag vet inte heller hur det är att ha en blogg där tusentals okända människor skriver att de älskar en, att de följer varje ord på vägen till det slut som verkar oundvikligt. Jag vet hur det är att ha dödsångest.
Jag lyssnade inte på sommarprogrammet, jag har inte hört ett enda i år, för jag har svårt att kunna/hinna. Men jag tänker att jag ska försöka lyssna på hans program. Nånstans tänker jag att det kunde ha varit jag som vet att min tid är väldigt begränsad, men nu är det inte jag. Och att vi varje dag förlorar unga människor i olyckor och sjukdomar. Ofattbart och det känns som om orden inte räcker till.
Tack för den glädjen! <3
Ja, för dig blir det särskilt nära att lyssna till en sån berättelse. Jag förstod det som att han själv får jobba med hur han ska förhålla sig till det bloggen ger... Jag läser inte regelbundet, men varje gång slås jag av det starka språket och de många kommentarerna - och funderar på vad det är för behov hos människor som får sitt i närheten av döende personer. Läsarantalet verkar ju skjuta i höjden ju allvarligare sjukdomen är. Kanske är det just närheten till döden som både skrämmer och attraherar, och ger chans till reflektion. I det här fallet är det ju dessutom väldigt välskrivna texter.
Blir så glad när jag läser att du fått känns dig lite starkare. Ber att det är början på något nytt. Kunde inte höra sommar idag heller, har läst en del om honom o sett en del tv inslag om och med honom. Behöver en dag när jag känner mig stark för att lyssna. Den sjukdomen kommer så nära dels i mitt eget liv o min släkts, dels i mina vänners där döden hann i fatt för tidigt mänskligt sett. Begravning på tisdag för min käre vän och vi ska sjunga. kram till dig och många böner om ork
Tack för glädjen och bönen! Det behövs verkligen bön eftersom tillfrisknandet tycks vara en så skör planta. Bön inför din morgondag. Det är så tungt med denna ofattbara sjukdom som tar och förändrar så många liv…
Jag lyssnar ju inte på sommar, men har tänkt försöka läsa hans bok. Den är väl mer eller mindre en samling blogginlägg, men de ska ju vara läsvärda vad jag har förstått!
Får jag tipsa om en annan läsvärd bok? Det är så sällan jag hinner läsa vuxenböcker, men häromdagen plöjde jag Tell the Wolves I’m Home, på en dag, trots sommarlovslediga barn. Mycket bra!
Nä, du lyssnar ju inte på Sommar än 😉 Ja, boken är utdrag ur bloggen har jag förstått det som.
Tack för boktipset!