Jag trodde knappt det var sant när jag läste artikeln i Sydsvenskan idag, om SD-avhopparen som kom till sans (eller blev snäll igen).
”En partikamrat berättade att han varit på rockkonsert. ”Det var trevligt. Det var faktiskt inte en enda kulturberikare där”, sade han.
”Kulturberikare” är ett ironiskt uttryck som i främlingsfientliga kretsar används om personer med utländsk bakgrund.”
I min gamla favoritserie Tre kronor som jag har sett om de senaste veckorna för att inte förgås av längtan att kliva upp ur febersoffan, används just det uttrycket av Kassler, en rasistisk polis som blir snäll sen. Jag kunde aldrig tro att det används idag. Nästan tjugo år senare.
Rasismen står mig upp i ögonen. Jag skulle vilja säga som Lotta(på Bråkmakargatan)s mamma. ”Nu går du upp på ditt rum och stannar där tills du blir snäll igen.” Men just nu står Astrid Lindgrens Värld mig upp i ögonen också. Inte lika mycket för att de hade dålig koll på sina stereotypa illustrationer som för att de offentliga förespråkarna kommer med så dåliga ursäkter. ”Vi tänkte inte på det” och ”Vi ville inte göra någon ledsen” är så lamt att jag vet inte vad. Jag skulle hellre ha läst något i stil med att ”vi har förstått att vi behöver reflektera mer över de här frågorna”. (Det och andra yttranden som gjorde mig oerhört besviken skrev jag till ALV redan igår – innan jag skrev det offentligt.)
Men vi som reflekterar över de här frågorna, främst vi som har svarta familjemedlemmar eller svart hud blir uthängda av kommentarsfältsmobben om vi yttrar oss. Jag läste i en kommentar till oss som ”överreagerar” och är ”löjliga” att ”snart får man väl inte ens äta brunsås”!? Va? HUUUUUUUR ska gemene man förstå att de rasistiska strukturerna finns om de inte förstår skillnaden mellan att namnge färger och att tilltala och avbilda människor nedsättande. Och hur ska Sverige se ut efter valet när det finns fullt av såna som har rösträtt.
Mitt (hittills) allra bästa semesterställe i Sverige ordbajsar mig full av sorg, och på söndag kommer en massa brunsåsfantaster rösta in rasistiska partier i riksdagen. Jag känner mig uppgiven. Kanske var det därför tårarna rann när jag såg den finska filmen Lejonhjärtat idag. Nej, det var nog mest för att det antagligen var den bästa film jag sett.
Jag är så förtvivlat ledsen över hur många människor det finns som på fullaste allvar tycker att inte alla är lika mycket värda. Jag kan inte alls förstå hur man kan tänka så, och hur det ska kunna bli bättre när generation efter generation uppfostrar sina barn till samma självgoda inskränkta syn på världen…..
Jag läste också om ALV och undrade verkligen hur de tänkte. Redan att böckerna får fortsätta ges ut okommenterade/ocensurerade är illa, men detta var ett bottennapp. Usch.
Jag är förtvivlad med dig. Tänk om förtvivlan kunde fördubbla röster…
Jag vet, jag vet… Fast detta med ALV hade faktiskt gått mig förbi. Suck! Vet knappt om jag orkar läsa på i frågan för att förstå vad som hänt.
Nu ska jag läsa SvD-artikeln du länkar till, i hopp om att bli lite gladare.
Sorry, Sydsvenskan var det ju. Skriven av Niklas Orrenius, han är bra. Här en länk till en utmärkt krönika i DN:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-ar-svenskarna-i-minoritet-i-malmo/
Tack! Det var det ju! Nu har jag ändrat (tippexat som andra) till rätt tidning på S. Tack också för länken. Alla dessa bekantas bekanta som ska rösta brunt, hur ska vi nånsin nå dem…?
Helga: vilken bra artikel du länkade till. Jag känner mig också maktlös och frustrerad, ledsen med tanke på ett av mina älskade barnbarn. Han råkar ha mörkare hudfärg än de andra tre men är lika älskad som de andra. Jag ser ibland med fasa på vad som händer runt omkring oss och undrar hur hans liv ska bli. Hoppas att vi som står honom nära ger den styrka han behöver. Är även tacksam för mina bonusbarn och bonusbarnbarn som har annan hudfärg än jag. Alla dessa och många andra från andra länder och kulturer berikar verkligen mitt liv. Jag tror att även andras liv berikas om man vågar se det.
Sannerligen, mamma! ❤️
Hm jag tycks missa nåt. Vad är ALV och säger vad?
Astrid Lindgrens Värld. Google will tell.
Aha jag såg! Jag förstår!
Jag tycker det är så bra att du och många andra hittar rätt ord och säger ifrån. När jag blir förtvivlad blir jag bara tyst. Rädslan och sorgen äter upp mina ord när jag helst bara vill skrika.
Tack. Ja, det har varit många skrikbehovsstunder på sistone 🙁