Lyskväll.
För fyra år sedan firade vi denna kväll, sista lördagen i augusti, med vänner som tog oss ut med båt. Vi pratade en hel del om barnbeskedet vi väntade på, och satt insvepta i filtar och flytvästar där på vattnet. Överallt längs vikar, stränder och klippor fanns marchaller som hälsade sommaren farväl och hösten välkommen.

För tre år sen hade vi stor fest här i stugan. Det var mannens födelsedag och nästa dag skulle treårige gossen döpas. En härlig fest i flera dagar med många släktingar och vänner.

Denna lyskväll är stillsam (så när som ljudet från några grannar som släpper iväg förorenande ljud av fyrverkerier denna stilla och högtidliga kväll….) med bara tre av oss och mängder av marchaller. Tösen är med ett gäng vänner och gossen har glatts åt alla ljusen innan han somnade efter Mästerkatten. (”Men! Han ljuger ju hela tiden!”).

Ute brinner ljusen. Och det är alldeles stjärnklart.

Ett av ljusen och många av tankarna går idag till bloggaren Jag är Elisabeth, som fått avsluta sitt liv i kampen mot cancern. Hon har berört så många med sin öppenhet och närvaro. Hennes familj och vänner är i mina tankar.