Somliga dagar innehåller ett stort register av känslor. Denna dag har varit sån. Det tar på krafterna, och inte allt behöver omskrivas. Men det som handlar om skrivandet får omskrivas. På morgonen postade jag en Väntrum med destination norra Sverige och en med destination södra Sverige.

Två beställningar trillade in igår och jag fick packa böcker i gröna, sköna kuvert. Såna stunder känns inte författandet som en lek, men som verklig glädje.

Så ikväll, efter att jag röjt en del i köket för att förbereda rummet för morgondagens skrivartid, hittade jag ett brev som kom med posten idag.

Suck.

Kanske är det dagens alla samlade känslor som gör att det tar så hårt med ännu en refusering. Återigen en känsla av att lura mig själv att jag gör något meningsfullt när jag fortsätter skriva. Romaner. Noveller. Blogg. Och så det skrivande som har med de ideella engagemangen att göra. Och så tankar om de sysslornas vara eller inte vara rullar i huvudet. Tillsammans med känslor dem i min närhet som har drabbats av den verkliga sorgen. Tillsammans med tankar på Afrikas horn efter ett samtal från Svenska kyrkan. Och här sitter jag och är ledsen över ett litet brev.

.