Det bor tårar i mig. Inte bara tacksamhetens och glädjens mjuka tårar, utan också gråt som svider. Den oläkta förlusten av så länge drömda drömmar. Sorg över att inte kunna ge barnen den sommar de skulle ha fått. Skräck över att sjukdomen inte ska ta slut. Förtvivlan över att inget längre går att planera. Känslighet kring vad andra säger och gör. Stress över allt som borde men inte går. Och så denna trötthet som bara den kan få ögonen att svämma över fastän hjärtat är glatt.
Jag låter väldigt sällan ögonen svämma över när jag är med andra. Men han vars liv jag fått dela mer än hälften av mitt eget torkade dem sent igår. Och så påminde han om en sång som vi båda tycker bär på oerhörd klokskap. Låt det få vara som det är. Också detta måste jag igenom. Det går inte att skynda, blunda, vrålbe eller affirmera bort. Det enda är att vara i det. Fast jag idag egentligen inte orkar med det, så är det enda. Att vara i det som är.
En mor i sorg skrev den fantastiska sången Låt det få vara så, Eva Svedberg Engström. Jag tackar dagligen för att jag är en mor utan sorg. Mitt liv är så gott. Men ändå finns det sorgligheter som bara kan genomlevas, inte undvikas.
Låt det få vara så
När vägen framför dig tagit slut
När färg försvinner har suddats ut
När sorgen stannar och byggt ett bo
och saknaden ger dig ingen ro
Låt det få vara så
Låt det få vara som det är
Låt det få vara så, som det är
När livet vänder, tar helt ny väg
Hoppet lämnat din kropp och själ
Ljusets låga har brunnit ut
toner tystnar, din sång tar slut
Låt det få vara så…
Med tiden ser du en stjärna lysa
på nattsvart himmel växer ljus
och sorgen finns där men den bär dig framåt
den tar sin tar sin tid
Låt det få vara så…
Text, musik & artist: Eva Svedberg Engström
Provlyssna eller beställ din CD via länken.
Sången ingår i programmet ”Saknaden efter Daniel”
Åh Cecilia! Fy vad tuff vår och försommar du har haft! Du måste få vara ledsen, det är inte konstigt! Jag tänker på dig och tror och hoppas att du snart är frisk!
Många kramar!
Tack goa Anna, för att du tänker på mig mitt i din mammalycka! Som jag längtar att höra mycket om på ett eller annat sätt.
Tänker på dig. Håll modet uppe min vän! Knäpper mina händer för dig ännu en kväll! Det är tufft att bli sjuk, vet det själv, och det finns stunder när man tror att det aldrig kommer att ta slut eller bli bättre. Men, det blir bättre för plötsligt en dag kommer en liten ljusglimt som man får glädjas över. Sedan kommer en ljusglimt till och sedan en till och tillslut möts alla glimtarna och bildar en ljusstrimma och sedan lyfter liksom livet igen. Sakta men säkert. Vila i Gud. Han som förmår. Läs Psaltaren 23 om och om igen. Allt kommer att samverka till det bästa. En stor kram till dig från oss!
Tack igen för omtanke och bön, Magdalena! Jag har bilden av dig för näthinnan som en sån där ljusglimt som ger hopp om att det kommer ett ”efteråt” efter en sjukdomstid.
Jag tror att jag la ut en film om Ps. 23 här under fastan. Ska leta den. Tack för påminnelsen om de orden!
Usch… jag önskar jag kunde trösta dig med något fantastiskt klokt och omvälvande ord…
Men jag har bara en kram idag oxå.
Det är inte alls så bara! <3 En kram är bättre än tusen ord. Tack!
Jag är så glad och tacksam för den du delar ditt liv med. Både för att han finns till för dig och barnen men även för att han är en så fin människa. Han är en av de söner jag inte fick själv.
Jag är också så glad och tacksam, mamma! Över mycket! <3