Dottern fick SIMS 3 i julklapp. Något verkligt efterlängtat. Nu byggs det hus och familjer nån kväll i veckan. Jag blev också ihopbyggd en dag. För snygg i håret, för mycket smink och för lite rynkor – men annars ser jag ut ungefär så här just nu när jobbglasögonen är på.
Igår hittade tösen en telefonlista i sitt spel och testade numret till Adoptionsbyrån. En dialogruta kom upp:
”Du vill adoptera, så roligt. Vi skickar hem en socialarbetare direkt”
Både jag och dotter tyckte att det var riktigt bra att det verkligen skulle bli en adoptionsutredning och hängde kvar vid skärmen. Nästa dialogruta kom direkt. Där fick hon välja kön och om det var ett spädbarn, ett litet barn eller större barn hennes manlige ensamstående SIM skulle adoptera. Sekunden senare kom en socialarbetare hem till SIM-huset. Det skedde medan den blivande pappan stod i duschen. Min insatta dotter utropade: ”- Va?! Hon lägger bara barnet på golvet!? Och sen går hon!”
Så var det med den utredningen.
SIMS kanske har fångat hur en stor skara oinsatta tror att adoption går till.
Tanke 1: Så otroligt fånigt, löjligt och faktiskt väldigt nedlåtande mot adoptivföräldrar.
Tanke 2: Kan jag få numret till den där adoptionsbyrån?
Förmodligen är det bara att beställa en graviditet också i det där spelet. Om jag hittar numret får du det direkt!
Haha, ja tänk om det vore så enkelt! Nu fick jag en ide, man skulle kunna göra något monopolliknande spel, fast med adoption som mål. Exempel: ”Ditt BMI visar sig vara över 29 och du får inte adoptera från Kina, stå över tre slag.” eller ”Dina referenter skriver underbara brev och din socialtant bestämmer sig för att rekommendera att ni blir godkända, slå ett extra slag!” Eller ”Det bli militärkupp i ditt adoptionsland och adoptionerna ställs in. Gå tio steg bakåt och stå över ett slag.” :-/
Äsch, det där var kanske inte en särskilt vettig kommentar.
UNDERBART 😀 Let’s do it. Om det blir en storsäljare kan vi låta vinsten gå till en adoptionsfond 🙂
Hemmagjorda sällskapsspel var fö min specialitet mellan 18 och 25 års ålder.
Jo den var rolig, om man är i ”adoptionssvängen” och fortfrande har kvar lite ironi!
Kommittén som ska godkänna er i Landet upplöses. Vänta tills ni får besked…
Hmmm 🙁 Det kan bli mycket väntan i det spelet.
Aha! Nu förstår jag varför tjejen jag skrev om häromdagen sa som hon sa! ( http://medandufinns.wordpress.com/2012/01/19/livet-avlyssnat/ ) Hon hade spelat Sims!
Jajusteja! 🙂
Haha, ja halleda…
Halleda sa Bull!
Hahahahah! Jag har också spelat sims, och min lillasyster som är elva spelar det mycket! Ibland ringer hon mig och frågar saker. En gång ringde hon och sa: Hur gör man för att dem ska få barn? Jag förklarade. Det har jag provat flera gånger, men det går inte. Så ofrivillig barnlöshet verkar faktiskt finnas i sims också, tro det eller ej. Då sa jag bara: adoptera då. I sims går det fortare att adoptera än att få magvägen. Man kan iaf inte välja hudfärg och det är ju bra.
Men visst ger det en väldigt snedvriden bild av adoption.
Och det är ju förvisso ett spel och inte en dokumentär 🙂