Mitt lilla barn sjunger i duschen och jag ligger på sängen och väntar. Han är inte så liten längre. Idag har han gått sin allra sista dag på förskolan efter några fina år där. Efter sommaren börjar han skolan. Förskoleklass och en ny epok i livet. Liten blir lite stor. Det är dags att lämna tillbaka fina möbler som vänner utrustade hans rum med för tre år sedan, medan de väntade hem oss från Kenya.
I postlådan idag fanns inte bara räkningar, reklam och kallelser till sjukhuset. Där fanns också ett grönt och friskt brev. En dröm för den som är hemma och sjuk dag ut och dag in. Härliga FC har förstått det och har mitt i sina egna smärtor och orosstunder skickat denna uppmuntran. Ett armband som ger hopp vilar på min handled. Och på läpparna ett leende. Tack!
Liten blir stor ibland känns det som det går alltför fort och man hinner inte med, sk när det gäller ens yngsta. Lite av att detta kommer aldrig mer igen.
Så glad jag blir för att du fick uppmuntringar med posten.Har lite dåligt samvete att jag inte är bättre på det.Men jag kommer så sällan ut så jag kan hitta på ngt och samtidigt vet jag mer än ngn annan hur glad man blir, så du får än så länge känna att min önskan finns där men kraften saknas. jag kan i all fall fortsätta att tjata på Vår Herre om dig och hälsan. Fina dikter du skriver. Kram från cortisonspeedade kristina som borde försöka sova men som har spring i alla celler
Kristina! Du ÄR fantastisk på uppmuntringar! Din lilla ängel har följt med mig till sjukhuset så många gånger. Och jag förväntar mig ingen sån post, men det är en lycka att få det. Jag hoppas och ber behandlingen gör det den ska med dig och att biverkningarna lugnar ner sig. Kram!
Så glad jag blir att se att det kom fram 🙂 Det var en snäll barnmorska som tog hand om det åt mig när jag inte hittade någon brevlåda i anslutning till förlossningen – så jag kan nöjd konstatera att hon definitivt hittade en samma dag.
Vilken bra barnmorska! Håll fast vid henne tills det är dags. Jag hoppas att du mår bättre och får glada och uthärdliga dagar framöver. Tack än en gång! Armbandet är en stand-in-frälsarkrans (när kransen är för hård att ha hela tiden) och korset och hjärtana blir en bön.