Boken jag läste ut för några dagar sedan har stannat kvar i mig. Jag saknar huvudpersonerna, det som skedde och det som inte hände. Livet efter dig av Jojo Moyes.
En ung kvinna som bor hemma hos sina föräldrar, lever i ett oengagerat förhållande och oväntat blir arbetslös. En förlamad man som har tappat livsgnistan efter att ha förlorat det aktiva och framgångsrika liv han hade innan olyckan drabbade. De två möts, och i mötet sker något som stannar kvar. Också i mig. En prisbelönt och berörande bok, som gav nästa bok i högen rejäl motvind. Det är svårt för En man som heter Owe att mäta sig med detta.
tänk vad vissa böckker kan beröra och stanna kvar i en.Det är nästan som om man själv vore i boken.Förstår att du denna tid längtar till Bokmässan. Ber att nästa år ska var möjlig för dig kramar
Tack för den omtanken och bönen! Så mycket mer värdefullt än opålitliga löften som ”Klart du är i Göteborg nästa år.”
Tyckte också mycket om den. Och om Owe. Grät floder till båda. Kanske måste du lägga in en tidning mellan böckerna,lite som sorbet på en fin restaurang för att neutralisera smaklökarna?
Jag lägger in en bok om Katarina Taikon mellan Ove-kapitlen. Mer som en kraftig höstsoppa än en sorbet. Och Ove tar sig. Jag hade svårt för det tokhumoristiska språket i början, men nu har andra sidor dykt upp.
🙂 Tack vare ditt inlägg spontanköpte jag den boken igår, att ha att läsa på tåget! Jag har aldig hört talas om den, utan litade helt på ditt omdöme :-). Sedan visade det sig att jag var för trött för att läsa, men boken har jag i alla fall. Det ska bli intressant att läsa den, nästa gång jag har möjlighet att nöjesläsa (måstehögen är stor….).
Hoppas du får tid snart! Jag saknar den läsupplevelsen – som sagt.