Det är Valborgsmässoafton och många eldar brinner. Feber, musikeufori, vänskapsglädje, familjelycka och tomtebloss av minnen. Som längtansförälder har man ofta många sorger i bagaget, men också många stunder att fira i sitt hjärta. Både vid assisterad graviditet och adoption är det många datum att minnas och människor att tacka för hjälpen i att bli förälder. Valborg är en sån minnesdag för oss. En årsdag för när min livmoder, tack vare medicinsk hjälp, blev ett modersliv. Nu är det barnet så stor att hon kan hjälpa sin mamma att storhandla och bära tunga kassar. Och hennes bror, som vi mötte första gången flera år efter att hans liv grydde, är vår tack vare andra människors uppoffring och hjälp. Han är älskad med samma självklara kärlek. Som om vi också skulle ha varit tillsammans från den första celldelningen.
Pannkaka med samma ingredienser som hemlagad, färdiglagad hjälp till trötta föräldrar.
Nu äter han mellanmålspannkaka och jag vilar darrig och svag efter handlingen. Pannkakan har en fabrik hjälpt oss att laga. Soffan jag ligger i dammsögs igår av en god vän som hörde min frustation över att varken ha en fungerande kropp eller en fungerande dammsugare. Så kom hon till min hjälp. Städade bort år av damm och gav värdefulla samtal om livets lärdomar. Det kan vara svårt både att få och att ta emot hjälp med det man inte själv klarar av, men när hjälpen är mottagen kan livet ibland bli så mycket bättre. Mer sol än pannkaka.
Åh! Jag älskar dina dikter. Alltid. Men nog var det roligt att dagens dikt slutade i humor istället för den vanliga stillsamma eftertänksamheten :-)!
Jag har också svårt att be om hjälp. Framförallt för att några av de som det ligger närmast till hands att be om hjälp gärna nekar att ge denna, helst med en liten nedlåtande känga på köpet… Vad bra att du kunnat be om hjälp och fått den! De flesta av oss är trots allt glada att kunna hjälpa!
Tack kära du! Tänk om du var fejsbookare, då skulle du få ungefär en dikt/textrad om dagen 😉 Eller om vi bodde geografiskt nära varandra, oj vilka förebilder vi skulle vara i att ge och ta emot hjälp 😀
Ja, det är oerhört svårt att ta emot ett nej om man väl dristat sig till att fråga. Igår blev jag erbjuden och eftersom jag själv har givit just den hjälparen annan slags hjälp tidigare så var det lättare att svara ”ja, kom!”
Att ta emot hjälp är att ta emot en gåva, det gläder givarens hjärta och ma kan ge välsignelse tillbaka gn bön. Jag har på det hårdhänta sättet fått lära mig att ta emot hjälp och göra det med glädje och tacksamhet, jag skulle inte ha klarat dessa 39 år själv. men visst har det hänt att jag försiktigt och lite underförstått ibland bett om hjälp och fått ett svar som jag ska då inte städa åt dig. Den som sagt så har nog inte förstått vad hon sagt och förmodligen aldrig själv varit i behov av hjälp. Så glad jag blev att du fick dammsugningshjälp. Livet är trevligare även som sjuk om det är rent omkring en. Hoppas du inte tog alldeles ihjäl dig med handlingen. Kram
Ja, sannerligen har du fått lära dig det i livets hårda skola. Att vara beroende av hjälp. Det var min pappas rädsla som frisk, sen kom skallskadan som gjorde honom helt utlämnas till andras hjälp i elva år. Livet leder oss på vägar vi inte själva hade valt, men vägar som kan leda så rätt ändå till sist.
Så sorgligt med människor som bemöter en fråga om hjälp på ett sånt sätt…speciellt när frågan är så svår att ställa.
Glad att du fick hjälp av din vän.
Måste kännas bättre när du fått dammsugningen gjord.
Även om jag förstår att du sååå mycket hellre skulle vilja vara frisk och kunnat göra det själv.
Kramar från mig!
Tack Tolmia! Ja, det har du rätt i. Nog för att jag undviker städning så mycket jag kan i vanliga fall, men att inte orka eller att bli utmattad av det lilla man gör är ännu tråkigare än själva städningen.