De första ljusen tändes vid middagen igår. Ljus inköpta långt tillbaka, och nu tända med tankar på konstnären som målat den vackra tavlan i bakgrunden. Vi saknar honom. Han betydde så mycket för oss under alla våra år i Uppsala, och tavlan i köket andas nu tacksamhet och sorg.
Sen tändes många ljus, också andra människor tänkte jag in i lågorna. Ordlösa böner för sånt som är så tungt att inga ord finns.
Bagartösen hade gjort specialdesignade muffins (Ja, jag vet att det står nåt annat på inspirationskokboken, men det där med kappkejks förstår jag inte. Det är ju dekorerade muffins!) som smakade ljuvligt.
Det är underligt att det ska behövas en organiserad timme för att verklig familjetid ska bli av. Sång och sällskapsspel brukar det bli på Earth Hour, men alltför sällan annars. Och som lilleman sa så ”borde det vara en sån här timme oftare”.
Oavsett om det har nån betydelse för energiförbrukningen eller ej, så tycker jag om den symboliska handlingen som Earth Hour innebär. Vi släcker lampor, påminns om hur vi påverkar klimatet och varandra, och är del i något stort. Men det är många som är emot det har jag förstått. I tidningen hittar jag inte aprilskämtet, men hade önskat att en läsarkommentar om Earth Hour varit ett skämt. Personen i fråga skrev att hen* tänder alla lampor, till och med på vinden, under den där timmen. I protest mot alla miljöhuliganer som vill höja bensinpriset. Suck…. Snarare skäms än skämt.
* Jag förstår inte heller varför ordet ”hen” upprör så många. T ex i en insändare i dagens tidning. I den där meningen ovan var det mycket praktiskt att inte skriva ”han eller hon” utan istället ”hen” eftersom jag inte vet vilket kön personen hade. Fast jag gissar förstås 😉
Jag såg utmärkta Babel från sjuksoffan i veckan där man tog upp just detta med ”hen” och varför det provocerar. Jag förstår det som sagt inte. Det handlar inte om att släta ut könen, utan om ett praktiskt ord som kommer kunna användas miljoner gånger fler i meningar som den ovan än i fråga om transexualitet, om det nu är det som alla hen-motståndarna är så livrädda för. Oj vad jag eldar upp mig, jag kanske håller på att bli frisk?! Hoppas. Men då ska jag försöka att inte elda upp värmen för mycket….
Gällande hen, så är jag inte en av de som eldar upp sig, men jag är inte heller en av dem som tänkte JA, vad bra. Jag är ganska nollställd över det hela. Jag tycker att det känns fjöntigt, men det tyckte jag om piratbyxor när de först blev moderna på 90-talet – sedan köpte jag ju det… så det återstår att se om det är en harmesbyxa (som jag aldrig köpte) eller piratbyxa 😉
🙂 Vi får se vilken byxa hen är!