Det finns vissa sätt att handskas med den här sjukdomen som förmodligen kan uppfattas som en smula galet om man inte vet orsaken.
Som att promenera så sakta att ett luciatåg skulle uppfattas som en sprintfinal.
Som att lägga sig ner på de mest oväntade ställen.
Som att bära solglasögon inomhus.
Det gör jag idag. Ljuskänslighet är en av alla märkliga symptom som förvärras om kroppen inte ligger ner mest hela tiden, utan kanske åker några mil i bil, sitter upp mer än vanligt, umgås med goda vänner, sjunger, skrattar, pratar och lyssnar. Det har varit en härlig helg. Värd både känsliga ögon och värre huvudvärk. Visst vore det roligare om sjukdomen överraskade nån gång och inte alls brydde sig om att kroppen utsatts för mer rörelse och intryck. Men ändå är jag glad över ett dygn då vi fick fira vänner som fyller jämnt och förgyller livet.
Samtidigt hade barnen det toppen på varsina håll och vi fick umgås på det där helvuxna sättet som jag drömde om redan som femåring, när mamma åkte med två väninnor till London, och jag förstod att det var något alldeles extra. Det är alldeles extra att vara del i så många nära och kära relationer, och trots att sjukdomen är begränsande så är det ibland möjligt att satsa kraft på att hålla relationerna levande. Det är jag så tacksam för.
Sjukdom till trots så är du uppfriskande! Du uttrycker dig härligt. Ja ibland får man strunta i den fåniga kroppen. Roligt att du hade trevligt! Här hälls det cocacola och glass i hals sjukare än vanligt. Ser på Sveriges yngste mästerkockar, Timells skärgårdskök och andra matprogram och bara tas det lugnt, och äts hemgjord misosoppa, trots att vissa av ingredienserna fattades. Men det går o göra på Fiskbuljong och soja, quinoa och gräslöks- färskost o med nästan samma resultat samt en smörgås på hembakt bröd(tidigare bakat) och gräslöksost.
Annars är det Dashi och tofu och purjolök, men när man är för sjuk att orka gå i väg och inhandla nåt, samt på ett Coopra som inte har såna finesser så tager man vad man haver..
Bedrövliga symptom!
Ja liksom du gläds jag över att du får göra positiva saker ibland. Ber att du inte ska bli sämre utan i minnet oxå få glädjas. Var rädd om dig som mitt i svagheten ändå behålller styrkan och hoppet
Kramar
Nej nej, du är inte galen, du är rockstjärna! De gör så; har solglasögon inomhus och så, det har jag läst i tidningen :-)!
Skämt åsido så låter det så tungt, men jag gläds åt att du kunde få vara med i den varma gemenskapen!
(Jag minns allra första gången när jag fick stanna uppe med de vuxna när gästande barn fick gå och lägga sig. Det var stort!)
Härligt att ni får umgås med de goda vännerna även om du får ”slita hund” efteråt. Vill bara påminna dig om att du var fyllda sex när Vivianne och Ulla och jag åkte på min första resa till London. Sorgligt nog så var det sådan dimma över Luton att planet hem inte kunde lyfta förrän många timmar för sent. Det innebar att jag missade ditt första Luciatåg på ”lekis” och det sved i hjärtat. Tur att pappa var hemma och kunde vara med i alla fall.
Tack för alla hälsningar om god soppa, rockstars, böner, empati och minnesuppgradering. 🙂