Jag ligger i den vita kökssoffan i vårt ljusa, fräscha kök med fina dottern intill mig. På Spotify spelar hon Sarah Dawn Finer för oss. Samma sång som min vän sjöng i tisdags när jag var så rädd för det som skulle komma. Nu är det över. Sjukdomsgåtan är inte löst, men jag är hemma. Det är skönt.

Och i eftermiddag har jag (med full dos febernedsättande förstås – längtar tills jag slipper dopa mig för korta utfärder…) utkvitterat en födelsedagspresent som maken gav mig. Ljust & Fräscht med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Så OTROLIGT bra! Vilka killar! På ett sanslöst humoristiskt sätt fångar de vår tid, vår längtan efter det perfekta hemmet som ska ge oss lyckan.

Bild: Blixten.se

Sen är det skönt att komma hem till sitt eget hem, som med alla sina skavanker liksom ger oss alibi mot det Schyffert/Lindström sagt. Utom köket då, som sannerligen är ljust och fräscht utan att vi själva kan ta åt oss äran av att det blev av. Och då är det väl som att allt det där träffande och tokroliga och insiktsfulla som de sa handlar om helt andra människor än oss? 😉

Bilden togs i somras när köket var nytt (och fräääscht). Nu finns inga snygga färska kryddor på bänken, men några gamla batterier, lite post, ljus och tändstickor…

TACK för alla fantastiska kommentarer jag får! För omtanke och bekräftelse! Kram på er!