Det är påsklov. Hela familjen är ledig, och vi har lyckats hitta ett sätt att göra semester av det trots att jag är sjuk. Medan familjen gör roligheter som jag inte orkar så vilar jag och gör inte ett enda knop nytta. Sen har jag ork till små och korta utfärder med mina tre bästisar.

Mest ligger jag stilla och läser boken jag fick av en god vän. Signerad som sig bör med just denna bok. Amerikauret. Vibeke Olssons efterlängtade fjärde bok om Bricken som växer upp och lever sitt liv ungefär kilometer från vårt hem. Ungefär ett sekel tidigare. Då när många var sjuka på det sätt som jag är sjuk, men tvingades arbeta och dog för att de inte orkade det hårda livet med febern rivande i kroppen. Tack vare att andra har kämpat får jag vila mig frisk. Tack vare att andra har stått upp för sin tro kan jag utan motstånd vara kristen idag. Det blev så tydligt på gårdagens avsnitt av The Bible. Jag har inte tyckt om de första avsnitten, när våld och blod är det som främst har lyfts fram ur Gamla Testamentet, men nu börjar det likna något. Och Jesusgestalningen liknar den bild av Jesus som jag, och förmodligen även Bricken, har.

Blicken och utstrålningen så exakt ton i ton med en tavla som finns i mitt favoritresmål London. Ett resmål som jag besökte säkert tio gånger som ung, och så ofta jag kunde gick jag till National Gallery och satte mig framför den gigantiska tavlan av Gerrit van Honthorst. Christ before the high priest.

Just nu är jag långt ifrån National Gallery, men ändå med en känsla av semester, och med annat vackert att titta på. Min sagolika familj gav mig en bukett rosor som är nästan overkligt vacker. Men både buketten och de blommor som gav mig dem är verkliga. Och mina.