Jag sitter och pysslar med medlemstidningen för Adoptionscentrum Västernorrland. Eller ska. Snart. Övriga i huset har lagt sig, men jag tog en powernap efter nattning av liten gosse och sov ovanliga nio timmar inatt. Så en stund till borde jag orka flytta texter och bilder hit och dit i Publisher. Lite te och lillemans halvätna lussebulle hjälper till.
Före nattningen läste vi en bok som Ambros valde. Till mammans lycka. Astrid Lindgrens ”Titta, Madicken, det snöar!” (Det är faktiskt TVÅ kommatecken med 😮 ).
När vi letade hus gick jag mer på ålder och form än på standard. Det kanske var lite ogenomtänkt med tanke på att ett gammalt hus i rätt form skulle behöva mer omsorg än vi har givit det hittills. Men Madickenfeelingen finns. Och det är inte illa det för ett gäng Astriderianer.
Bilden är från en annan vinter, för just nu är det bart. Förra söndagen kom skön snö som försvann alltför fort. Det berodde på att vintern behöver en botten berättade femåringen igår. Så sant. Och jag hoppas att bottenkylan är tillräcklig snart och att snön kommer för att stanna.
Men vi aktar oss för att skicka barnen med Andersson på långtur med släden.
Astrid Lindgrens böcker kan verkligen det här med julkänsla!
Verkligen! Passa på att läsa för ert efterlängtade Mirakel. Första julen och första traditionerna som sätts 🙂
Vilket fint hus ni har och det passar verkligen bra omgivet av snö! 🙂 Jag tror inte på nån vidare snö före jul, inte här nere iaf. Lite i hemlighet tycker jag det är skönt att det inte är så kallt… 😛
Men bara lite hemlig är du 🙂 Välkommen hit – den årstid du önskar!
Vilket fint hus ni har! Och vilken natur! Underbart! Nu har jag gjort lite reklam för dig i min blogg, barasåduvet! Tyckte dikten var så fin att jag också var tvungen att publicera den! Många kramar!
Tack kära och generösa O! Halva fejsboken har fått se ditt ljuvliga inlägg! Så glad gjorde du mig!