Gossen och jag satt just tillsammans framför datorn när han utropade:
– ”Mamma! Det är ju din bok!”
På en reklamruta dyker min roman Väntrum upp som en av många böcker man kan beställa från Bokus. Jag upptäckte det själv bara häromdagen, och det blev ett så tydligt bevis på att det jag gör på nätet ger avtryck som är svåra att skaka av sig. Det är nämligen inte så fantastiskt att Bokus har valt att göra reklam för just min bok. Tänk om det hade varit så väl, att jag fick hjälp med den genomsvåra biten med marknadsföring. Nej då. Boken syns just på min skärm eftersom jag har varit inne på just den sidan. Men ändå…lite roligt är det!

Just när jag skriver detta, och suckar lite över uteblivna bokförsäljningar och skrivarframgångar, får jag syn på en länk i ett mejl där det visar sig att jag är en av pristagarna i en novelltävling! Hoppla! I somras när jag hade några dagar då huvudet inte var lika febertungt lyckades jag skriva en novell. Mina två romaner och novellsamlingen ligger orörda sedan i februari, men en novelltävling och en tillfällig kraftsamling gav ork till en färsk novell. Och nu kommer den med i en novellsamling. Fredagsglädje! Det är otroligt roligt förstås, men genererar inga inkomster. Romanförsäljningen är en förlustaffär än så länge, men det kan faktiskt få vara en ideell verksamhet om det är enda sättet – för jag kan inte låta bli att ge ut en bok som jag vet har gjort skillnad i människors liv.

En gång har jag tjänat en slant på mitt skrivande. Det var när jag inte vann en novelltävling. 😉 De ansvariga på Semics förlag tyckte så mycket om min novell att den fick komma med ändå. Mot sedvanlig royalty. Jag undrar om Kerstin Ekman och Åke Edwardson som var med i samma bok också fick precis så att det räckte till en familjehelg på Holiday Club i Åre. Det var det som mina pengar gick till. Boken heter Kärlek i juletid och fanns med i jultidningskatalogen det året. En liten merit att glädjas åt  😉 Tyvärr så är Kärlek i juletid slut på förlag, men den går att låna på bibliotek.Hos recensenten i Blekinge var min novell favorit! Jag bjuder på inledningen här.

Ur novellen Julreträtt av Cecilia Ekhem,
”Kärlek i juletid”, Semic (2006)

”Han som hade kommit för att dö ställde ner resväskan och lät handen vila. Snön föll i stora tunga sjok över honom och la sig som en våt mantel över axlarna. Gatan var öde så när som på en katt som kilade förbi och med ett jamande skuttade upp på en av balkongerna som vette mot trottoaren. Runt balkongräcket hade någon virat granris och färgglada små lampor.

Armen värkte. Det hade kanske varit bättre med en väska på hjul, men stoltheten hindrade honom från att köpa en. Som om jag vore lastgammal.
Han var lastgammal. Fårorna som grävde sig allt djupare i ansiktet avslöjade det, liksom smärtan i benen som gjorde gången långsam. Stapplande. Tills för bara någon månad sedan hade hans inre person ännu varit ung. Frisk. Stark. Men nu fanns en trötthet som höll honom kvar i sängen om morgnarna. Som fick honom att ignorera telefonens ihärdiga ringande, förtränga julen som var på väg och lägga dagstidningarna på hög utan att ens ögna igenom dödsannonserna.”