Det har skrivits en hel del om den tecknade barnboksfiguren Lilla Hjärtat, både på den här bloggen och på många andra som berörs av hur svarta personer avbildas. Ser ni felet i meningen?
Borde inte alla människor som tror på alla människors lika värde vara berörda av hur svarta, och alla andra avbildas? Eller är den utbredda tron på människors lika värde en saga blott? Jag blir rädd för det när jag läser intervjun med Stina Wirsén. Visst förstår jag att hon blev personligt berörd och kände sig utsatt. Det måste ha varit hemskt att få sin älskade figur sågad och sedd som något rasistiskt och ont när hon ville göra gott och verka mot rasism. Men att från det gå till att kalla kritiken för drev och därmed förminska dem som arbetar för att svarta ska avbildas med respekt får mig att tappa respekten för både ursäkten och intentionen.
Jag kan inte formulera mig om det här. Jag är för arg. För trött på att vi svenskar inbillar oss vara totalt fördomsfria, totalt orasistiska med automatik. Men Fatou kan uttrycka sig. Du som inte orkar engagera dig i den här frågan, du som inte riktigt bryr dig, det är just DU som ska läsa Fatous text.
Såna här fina, enkla bilder kan många ställa upp på. Tänk om lika många kunde engagera sig i frågan hur olika vi ser på människor med olika ursprung.
Jag blev också så besviken på den saknade insikten hos Wirsén i artikeln. Hoppas hon var felciterad… det kan ju hända men tyvärr tror jag inte det är fallet den här gången. Tänkte först att det tydligen inte går att förstå poängen om man själv inte är mörkhyad eller har mörkhyade barn, men då jag själv skrev om saken fick jag ett majl av en läsare som hade börjat läsa och studera och förstod. Hon var så glad över den nya insikten. Då blev jag också gladare igen.
Det blir jag också glad över! En till person med insikt kan generera många fler i slutändan. Tack för att du delar med dig!
Finns ett ordspråk (eller nåt sånt) som säger att de som har flest fördomar är de som säger/tror att dom inte har några fördomar. Bästa sättet att bli fri från fördommar är att bli medveten om att man själv har en hel del fördomar.
Å det är klart, hur ska man kunna bli av med/ändra fördomarna man har om man inte vet att man har dom.
Ja, det är väl det som är problemet…att vi inte ser de stora problem vi själva har men gärna de små ”i vår broders öga”.
Jag tycker ditt inlägg är jättebra!! Tack för att du delar och länkar! 🙂
Tack Fatou! För dina ord här och där!