Ibland blir jag rädd för den människosyn som regerar i mitt vardagsrum, i Facebookflödet. Andra människor är idioter som ska dumpas. Alla konflikter beror på den andre. Om jag gråter så är det någon annans fel. Trampa gärna på andra bara du själv mår bra. Sköt dig själv och skit i andra.
Jovisst, såna känslor dyker upp hos mig också ibland. Men i mina mörkaste mest omänskliga stunder. När jag är ledsen, sårad – eller som nu, jävligt less på att vara sjuk hela tiden. Ja, då kan jag i min egen litenhet vilja göra andra mindre genom att se dem som dumma och fel, men aldrig att jag skulle skriva, gilla eller dela något såna här texter. Men just sånt här får tusentals delningar till skillnad från de texter jag sprider på Facebook. Det kan nog verka som att jag bara är avundsjuk, men det handlar inte om det, det handlar om hur jag önskar att människor ska se på varandra. Och det är inte så här.
Jag håller med dig. Det är ett hårt och egoistiskt klimat där ute i stora världen men vi får inte glömma vårt eget ansvar <3
Det verkar glömmas alltför lätt…
Usch ja, instämmer med dig. Blir förfärad över vilka värderingar som ”gillas” av vad jag sett som eftertänksamma och kloka människor. Läser just nu boken ”Förlåtelse” av Desmond och Mpho Tutu. Kraftig motvikt i budskapet de förmedlar jämfört med alla floskiga oklokskaper som skapar hårdhet istället för mjukhet! Önskar att alla läste boken och tog till sig den väg de presenterar. Önskar dig en fin november med mycket mys, tända ljus och gott te.
Tack Sofia! Jag följer Desmond Tutu på Facebook, och det är verkligen en skön kontrast till detta – och något att sträva mot.
Och jag satt just och tänkte på vilken fin (om än sorgsen, trött och ibland förståeligt arg och less) ton du sprider genom dina inlägg på fejan.
Undrar om många av de aggressivare statusarna likas för att många har en inneboende aggression, och detta med att lika såna statusar är det närmaste de kommer att konfrontera eller ta itu med det som stör dem? Dina statusar däremot ”kräver” lite mer av likaren, mer eftertanke och ärlighet! Kramar!
Gulledej som tänker på mig – och mina ord. Tror på din teori, och skickar kramar!
Kloka du. Du har så många fina tankar även om ditt liv många gånger är tungt med tanke på sjukdomen. Jag skulle önska som så många gånger förr att jag vore en fe med ett trollspö, men tyvärr kan ag inte. Gör dock vad jag kan för att underlätta ditt/ert liv. Kramar min kära!!
Det är magiskt det med, mamma. Kramar! <3
Det här med internet är ett speciellt fenomen. Förr såg man inte vad människor tyckte. Nu har det blivit mer transparent och man ser mer. Men! Frågan är: gillar människor faktiskt det de ser genom facebook och andra flöden? På riktigt? Jag får ofta uppfattningen att det klickas så snabbt att det i verkligheten inte eg reflekteras över vad man ”gillar”.
Ingen står eg för sina ”gillanden” om man verkligen medvetandegör dem för dem. Så frågan landar faktiskt mer hos en själv än på ”avtryckaren”.
Vad? är det man upprörs över?
Är det något som direkt gäller en själv eller sina närmsta?
Är det något som är så viktigt att det behöver ägnas indignerade känslor?
Vad är det man blir besviken över hos avsändaren?
Kan man leva med vetskapen att människor runtom kommer ofta att göra en besviken?
Vilka vill man ha runtom sig?
Vad är viktigt att ta strid för eller emot?
Om andras bild blir för stor diskrepans mot ens egen, vilken ställning bör man då ta i frågan?
Ja, jag undrar också om allt det som gillas verkligen GILLAS. Eftertanke saknas rätt ofta vid såna där massdelningar.