En dag av vila och alvedon gav en kväll av visdom och allvar. Skratt (förstås), värme, tårar (ibland där andra skrattade), hjärtatihalsgropen och skratt igen. ”En negers uppväxt.” Äntligen kom Marika Carlssons föreställning till Sundsvall.
Jag hör till dem som reagerade starkt på att Marika valde n-ordet i titeln sin humorshow om rasism och utanförskap. Det var när jag var ung och omogen, och tänkte ungefär att det tydligaste beviset på en rasistisk grundsyn är att säga ”neger”. För ett knappt år sen ungefär. 😉 Jag tycker fortfarande att det är helt förkastligt att beskriva människor med n-ordet. Det har blivit och förblir ett djupt nedvärderande ord. Skillnaden nu är att 2012 öppnade ögonen för den mer subtila rasismen. Den som vet att vara rumsren och använda rätt språk, men som bär på skrämmande rasistiska värderingar som riskerar gå förbi utan att man märker det. Förbi och in i riksdagen. Just det här lyckas Marika på ett avväpnande men starkt sätt förmedla i En negers uppväxt (se DN:s recension) just för att hon själv är svart och med humor kan ge galet talande exempel. Men också för att hon ser och vill göra upp med sina egna fördomar. Dem som svensken alltför sällan törs erkänna sig ha. Fastän nog många av oss tänker generaliserande tankar om, eller håller plånboken utom räckhåll från ”osvenska” människor beroende på deras utseende, språk eller klädsel. Det här behöver alla, i synnerhet alla som ”saknar fördomar”, se. Sök rätt på en föreställning nära dig, eller se TV4-intervjun med Marika om showen.
Affischbild från En negers uppväxt, marikacarlsson.com.
Vi satt på första raden, så nära att vi hade kunnat fota en så här tydlig närbild om vi hade plockat upp telefonerna under showen. Det gjorde vi inte. Vi var uppslukade. Jag hade sällskap av min yngsta syster ikväll, min bonussyster som precis som Marika har erfarenhet av att växa upp som svart tjej på en liten svensk ort. Som kunde instämma i princip allt det som Marika har upplevt. Sånt som jag behöver lära mig för att förstå vad det är min son kommer att möta under sin uppväxt. Förmodligen kommer han inte behöva bli kallad n-ordet så ofta och kommer nog inte beskriva det som en n***rs uppväxt, men utan tvekan kommer han att uppleva hur det är att växa upp med ett utseende som får människor att göra andra bedömningar än om han varit vit. Kvällens föreställning var därför en viktig lektion för hans mamma. Jag önskar att alla fick ta del av den. Och när Marika berättade om sina erfarenheter av Finland gav det mig aningar om att vännerna på andra sidan viken och deras svarta barn har ännu mer att tampas med än vad vi har i Sverige.
En mycket intressant reflektion! Det var synd att jag missade showen. Ja den sluga subtila rasismen är mycket mycket farligare än den öppna rasismen. De öppet rasistiska kan man ta, kommunicera med, men vad gör man när det är förstulna blickar kommentarer i förtäckta former etc. Saker som inte andra hör och märker, men är lika kränkande. Jo även jag får ta del av denna vardag. Inte så ofta nu som förr, ja 70 80 tal. Ändå kan jag också säga att: Utifrån ett adoptionsperspektiv så är det skillnad på rasism och rasism också. Ett visst och aningens grundskydd har du som adopterad jämfört med direkt invandrade och invandrade familjemedlemmar.
Tack vare det svenskklingande namnet går man också fri från den diskriminering som kan ske med andra invandrade. Jag har flera vänner som blir väldigt utsatta. Dock ibland kan man ändå och faktiskt undra om det är deras egen personlighet som gör att de blir diskriminerade.
Ja faktiskt. Allt ska inte gå in under rasism även om undertoner kan finnas. Så är det. Men hela debatten är ganska onyanserad både av rasister och antirasister. Båda parter säger många gånger just usch utan att eg precisera vad de menar med sitt usch. Jag skulle också kunna prata mig varm i ämnet, men jag ville eg bara säga att Marika Carlsson gör detta mycket bra och lyfter fram det med en oerhörd precision och glimten i ögat som kan avväpna de flesta utom vissa dogmatiska element som bara gett sig den på att det föreligger på visst sätt utan att bemöda sig om att ta reda på mer. Men alla har vi mycket att lära både svenskar och icke födda svenskar, i dessa tider då den mångkulturella svängdörren är vidöppen. Då man får influenser i knät vare sig man vill eller ej. Där det är nya tider där alla måste lära sig att hantera sig själv, och möta sig själv för att kunna möta och bemöta med respekt. Att inte fnysa åt det ena eller andra utan kunna se båda sidor av saker och ting.
Att lära sig leva med att ja man har fördomar. Det går inte att komma undan ifrån, men att lära sig hur man hantera dem. Allt är inte kebabpizza och slivoviza och allt är inte köttbullar och lingonsylt. Man måste fånga nyanserna och det är av dem man kan skapa något gott. Men man måste våga se dem också för världen är rätt tråkig i bara svart/vitt eller helgrått. Eller hur?
Ja, så sant att det svenskklingande namnet verkar kunna vara ett skydd – och samtidigt tycks det vara ett problem vid anställningsintervjuer mm när alltför få inser att en Anna Svensson lika gärna ha afrohår som linkalufs.
Hoppas du får chans att höra Marika. Mycket igenkänning kan jag tro.
ÅÅÅ har du sett den!!
Jag såg henne berätta om showen på TV.
Och jag var så sugen att se den.
Bra att hon tar upp sådana här frågor.
Jag tror absolut att din son får en lättare uppväxt än hon.
Fördomar minskar ofta med åren.
Kramar!!!
Jag hoppas det är så, och att det i framtiden ska bli lättare att bo här som barn eller barnbarn till invandrare. Men med tanke på SD:s framgångar är jag långt ifrån säker…
Den här föreställningen skulle behöva sändas på tv!
Låter mycket intressant, önskar jag fick se den! Speciellt inresserad är jag förstås att veta vad hon sa om Finland. Tyvärr tror jag hon har rätt…
Det var inget långt. Handlade om att det var i Finland som i hennes lilla ort i Sverige i barndomen: ingen annan svart syntes någonstans och när hon till slut mötte en svart man lät det nästan som att de omfamnade varann av lättnad 😉
Det vore jättespännande om den här showen kunde spelas i ert hörn av Finland. Som en skola för de oerfarna i era barns omgivning. Med Sverige som ett exempel på hur det inte bör vara…
Borde kanske föreslå för Ritz här i Vasa som ordnar en hel del konserter och andra kulturevenemang! Här finns ju en hel del svenskspråkiga.
Förresten är Vasa en ovanligt brokig stad! Här finns många flyktingar. övriga invandrare och också utländska studerande. Svenska pingstkyrkan har till och med engelskspråkiga gudstjänster för utländska (många afrikanska) vasabor och de lär vara välbesökta. Tyvärr betyder det inte att fördomarna minskar och sannfinländarna har mycket att säga om det, men tänkte på det hon sa om att inte se nån annan svart – det gäller åmtinstone inte i Vasa och det är jag glad för!
Förebilder och en mångfärgad omgivning är en bra början, men jag kan bli så bekymrad över att vägen från det till tolerans och öppenhet verkar så lång.
Men Vasa vore nog perfekt för Marikas föreställning. Testa vetja!