Det är kanske dags för lite matbloggning? Jag drabbades av bulgurlängtan i helgen och gjorde en bulgursallad till laxfilé. Hel bulgur kokt i buljong och blandad med tomatpurékryddad vinägrette. Det finns fortfarande kvar och gav en ovanligt lyxig lunch. Avokado och lite salami fick förgylla salladen.
Nu febernedsättande vila i soffan och reprisen på Molanders som började på SVT igår. Jag såg den redan igår, men tyckte om den, så jag ser den igen. 😉
Redan efter en kvart tokgillade jag serien. Dels visar den ovanligt oladdat på hur en psykisk utmattning kan te sig. Dels så anlitar den utmattade kvinnan en riktig terapeut. Bara den uppmärksamma, eller idoldyrkande, kan ha noterat det. Jag råkade höra till den skaran och upptäckte Malin Edlund som skypande terapeut. Malin var P1:s första Radiopsykolog och lärde mig så otroligt mycket under de år hon jobbade i etern.
Igår råkade jag på en annan psykolog (psykoterapeut) via webben, Lilian Pohlkamp som erbjuder stödsamtal i samband med ofrivillig barnlöshet. Det är första gången jag ser detta, och jag blir så glad över att terapi erbjuds riktat till ofrivilligt barnlösa. Det behöver bli vanligare för att fler ska upptäcka möjligheten och våga ta steget som kan vara helt avgörande för den psykiska hälsan. Min rollfigur Bea väntade alltför länge. (Och det är ju författarens fel. Förlåt 😉 ) Men om hon hade lyssnat på Radiopsykologen eller sett Molanders kanske hon hade fått lära sig att det finns hjälp att få innan allt brister.
Tack för kommentarer, jag har haft så lite ork kommentera även om jag läst. Att gå i samtal/terapi tror jag är superviktigt, jag skulle varken överlevt missfallen, sorgen, eller cancern utan samtal med utomstående utbildad. Är så tacksam att vi när jag gick pastorsutbildningen fick lära oss att själva gå i sjävavård, att det för att förstå andra är så viktigt ha suttit i samma situation samt att när man får bära andras bördor så måste man oxå lära sig avbördas. Jag har haft en paus nu för jag o kuratorn som vickar nu, inte når varann, kanske oxå för att jag mått själsligt bättre, men att gå till förbön har oxå gjort att så mycket inte hunnit lagras på. Tror att många är alldeles för rädda att sätta ord inför någon annan på det man bär. Bra att du lyfter fram det. Kram och böner
Tack Kristina! Känn inte förväntan att kommentera när du är så sliten av behandling. Jag vet att du finns där och det betyder så mycket! Tack! Och ändå är jag förstås glad att läsa denna kommentar och att du fått stöd under din livsresa. Att du givit det vet jag redan!
Jag går ockå på terapi. Är inne på tredje året nu om jag minns rätt.
Det är nåt jag kommer att fortsätta med.
Fast öppenvården på psyk och hälsocentralerna krigar här
ganska regält om var vi patienter hör hemma.
Ingen vill ha oss..
Jag hoppas att du hittar alla argument Cecilia så att du får maximal hjälp av doktorn att hitta felet.
Varför du har feber.
Vill också säga att den där bulgursalladen ser mums ut.
Sånt tycker jag är gott.
Kram på dig och varma tankar. Dock inte varma av feber.
För den tycker jag du skulle få slippa.
Jag tror alla vill ha er men ingen har råd. Glad att du får samtal. Så viktigt!
Tack för dina kramar och all omtanke!