Vila, vila, vila för att hålla febern och dess kompisar i schack när de reagerar på för mycket aktiviteter de senaste dagarna. Under tiden nynnar jag på Midsommarblomster från Majas (fantastiska) alfabetssånger. Just den här sången sjöng förskoleklassen på skolavslutningen, och vi har gnolat mycket på den vid nattningarna jag och gossebarnet.
Snart ska jag hämta honom från hans allra sista dag på fritids såsom vi känner det på denna vår grannskola. Lokalerna töms på både prylar, barn och personal. Det är mycket känslor i kropparna. Jag försöker att inte prata så mycket om det, eftersom jag har en nostalgisk ådra. Har svårt att säga adjö till platser och prylar som har haft stor betydelse i livet. Men barnet berättar själv hur det känns och det märks att kroppen är full av känslor som behöver få bearbetas. Så det får bli en lugn midsommar med familj och ”bara-vara-vänner” och alla blomstren alldeles inpå knuten.
Dottern fick i uppdrag häromdagen att fota den vackra slänten vid busshållsplatsen. Ljuvliga färger!
Fina bilder på sommarblommor.
Så sorgligt med skolan.
Jag hoppas sonen kan släppa oro för hösten och leva i nuet.
Jag vet att det kan vara svårt för barn att byta skola från det trygga.
Våra bytte varje år i flera år.
Särskilt särskolebarn blir skyfflade hit och dit allt efter kommunen omorganiserar.
Nerlagda skolor är också så sorgligt.
Jag klarar knappt av att besöka en liten byskola där min äldsta fick gå ett år och hade det bra.
Sist vi såg den stod den tom och ödslig.
Jag hoppas önskar och vill att er kära skola ska återuppstå som friskola.
Och att du innan dess hunnit bli helt frisk och kan satsa din nya energi på att hjälpa till med den.
ÅÅ vad jag önskar det.
Jag tror det blir bra för honom, men visst blir det en omställning. Det är mer sorg över det som går förlorat än oro för det som ska komma, och på barns vis bara sorg i nuet vissa stunder.
Glad att det blivit bra skolor för era barn. Tack för din fina önskan!
”Midsommarblomster i solskenssnår
Jag plockar och sätter i nytvättat hår…..”
Jo då den nynnas/sjungs här också. Den och alla andra ”Majasånger” som följt oss via barnen under så många år. De passar så bra i tider med skön blomsterprakt liksom den i buss-slänten.
Har en liten som konstaterade igår att ”nu var det nog sista gången” då vi var in i skolan och hämtade en glömd påse. Och så är det för honom. ”Vår skola har gett en bra start i livet, så jag ska nog klara de andra också.”, konstaterade han snusförnuftigt lite senare i samtalet.
Det finns en sorg i det som tar slut.
…finns ÄNDÅ en sorg i det som tar slut.
Din vise lilleman! <3 Så tror jag också det är!
Så här i midsommartider undrar jag om du kan tänka dig att skicka en liten hälsning till gubben däruppe med ett stort fång ängsblommor från mig!
Mitt gröna längtansljus är tänt ikväll, men med lite mer hopp än vanligt…
Kram
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih! Ber, ber, ber!