En lång ledighet för hela familjen är över. Bara jag fortsätter vara ledig. Ofrivilligt så som det är med sjukskrivning. Det har varit gott att vara lediga tillsammans så länge. Till och med jag har kunnat sova framåt nio de senaste dagarna. Ändå känner jag att vilan blir mer koncentrerad när jag är ensam hemma om dagarna. Jag ligger mer, får ner febern en smula och får därför mer kraft att vara med familjen när de kommer hem.
Idag har sällskapet varit en finlandssvensk kriminalserie i två delar efter en bok av Marianne Peltomaa. Inget ljus i tunneln. Spännande och välgjord. Och så detta med finlandssvenskan som slår an en ton i mig. En ton av tornedalsfinskan som jag är uppvuxen med. Och det finska arvet. Pappa föddes några mil från finska gränsen utanför Haparanda, och lärde sig finska i skolan bara för att det var förbjudet. Farmor och farfar växte upp i Sverige, men ingen av dem lärde sig svenska förrän de började skolan. Finska var deras språk. Eller meänkieli. Vårt släktnamn Koski byttes till Forsström bara några generationer före mig.
Det finska arvet finns där och slår an en ton. Men det är spännande att upptäcka att nu finns annat som får lika starka toner att ljuda. När Kenya nämns eller swahili talas sjunger det inom mig. För där finns också mina rötter. Mitt andra barns rötter. Kanske kan man kalla det luftrötter. Som på orkidén som har blommat hela hösten och gör det än.
Bild från oktober. Ljungen är översnöad och kärleksörten har nu bleknat, men orkidén blommar och blommar utan att fråga efter vatten.
Jag visste inte att du har finska anor! Spännande. I vår släkt bytte en man sitt svenska namn till ett finskt då det under den tiden var svårt att vara finlandssvensk. Det sägs att hans mamma då blev gråhårig över en natt av sorg. Känsligt sånt där 🙂
Ja, det är fascinerande med den sammanvävda finsk/svenska historien. Och ledsamt med skam och förbud som segregerat människor.
Jag saknar Tornedalen och Finland nu när farföräldrarna inte lever.
Fint med luftrötter.
Ja, det känns som en fungerande liknelse.
Vilka vackra bilder.
Luftrötter är bra.
Ger identitet.
Önskar att du får mycket kraft så du orkar eftermiddagarna med familjen,
Men allra mest önskar jag att du blir frisk.
Kram från Tolmia
Tack! <3
Ja, identitet och sammanhang är viktigt för oss alla.
Spännande tanke med luftrötterna. Måste fundera lite på det känner jag. Tack!
Lufta på 🙂
Jasså, du har finska anor du, vad kul! Själv har jag 100% svenska, i varje fall i den officiella versionen 🙂 Inklusive många förfäder som inte kunnat ett ord svenska, och haft problem i Finland av den anledning (varav jag är en, är så himla dålig på finska vilket provocerar en del). Båda våra länder borde minsann ha tagit bättre hand om sina minoriteter för länge sen!
Sannerligen! Det är sorgligt…