Den här lördagen hölls tom på aktiviteter, fastän det fanns sånt som borde/kunde göras på annat håll. Segdragna förkylningar kräva dessa dagar. Men när man också lider av en viss prestationssjuka kan det kännas lite svårt med dem. Den där känslan av att ”jag borde nog ha gjort något annat, nåt nyttigt” kommer alltför lätt. En lång men långsam promenad med fantastiska Radiopsykologen Malin blev det förutom långsamt hemmapyssel. Jag förundras över hur ett samtal från en början kan verka att handla om en sak, och sen hittar hon rätt trådar att dra i, fråga om så tar samtalet en helt annan vändning och kommer att beröra just det som är denna persons bekymmer. Men som kanske inte var uppenbart för personen själv från början.

Efter middagen ordnade maken eld på gården i det eldfat vi släpade med oss hem från Nairobi i mars. Där tog vi plats med filtar och äppelpajen som jag och junior bakade idag. Här skulle skådas stjärnfall. Meteorsvärmen Draconiderna ska kunna visa sig ikväll, och vi har sett en hel del fina stjärnfall just från den del av himlen där Drakens stjärnbild finns.

Sköna utemöbler, liggunderlag, mössor och vantar. Och himlen mot skyn långa stunder. Så sällan är jag helt fokuserad, så koncentrerad på nuet. När man väntar stjärnfall går det liksom inte att titta åt något annat håll. Jag kanske ska ägna mig åt det oftare. Redan om en stund efter att ha fått upp värmen framför en amerikansk film som också handlar om en radiopsykolog. ´Som dock inte agerar under samma professionella stjärnhimmel som P1:s Malin Edlund.