Lyckan över mina två barn blev nyligen en dikt. En gemensam till skillnad från dem jag tidigare skrivit till dem var och en. Dessa rader passar inte in på enormt många andra, men jag kom på att den passar in också på Carola 😉 Jag vet inte om hon hinner läsa alla kommentarer på sin blogg, men jag skrev i alla fall dikten där. Och här.

Moderslycka

Två gånger lycka, två gånger mor
välsignelse mer än jag hoppats.
En dotter och son, syster och bror
två liv som i kärlek har knoppats
En som ett frö, född ur min kropp
en som nån annan fått bära,
ut till ett liv från förtvivlan till hopp
med tillit att nån kommer nära.
Så nära som vi är varandra idag,
mirakel att någon kan vara.
Hjärtan som slår med gemensamma slag,
famnar med vilja att svara.
Två kärlekar föddes ur en och samma.
Min trohet till er vill jag lova,
ur längtan födda när jag fick bli mamma,
till den största Kärlekens gåva.

Cecilia Ekhem, 2012

De här dagarna i juni påminner så mycket om hur det var när vi juridiskt blev den familj vi är. För tre år sen bodde vi i Kenya under adoptionsprocessen. Det var en fantastisk tid, och tung eftersom min pappa dog medan vi var där. Men som familj hade vi på ett härligt sätt tid och utrymme att växa samman och uppleva vårt andra land tillsammans. När det visade sig att domstolsprocessen var betydligt mer oberäknelig än vi förstått blev det tufft. Precis som med långdragen sjukdom var ovissheten det svåraste.

När vår domstolstid ströks i maj och vi fick ny i juli blev det svårt att stå ut med tanken att vi kanske inte skulle komma hem med lillebror förrän efter tio, eller kanske tolv månader. Men vår fantastiska advokat som kämpade i motvind för vår skull, lyckades få med oss på domstolslistan den 12 juni 2009 som ett brådskande fall – med argumentet att man behöver få komma hem när en förälder har dött…. Och den 19 juni, på midsommarafton, fick vi och två andra familjer alla våra papper klara och kunde börja förbereda för hemresa. Den 3 juli kom vi hem, efter åtta månader i vårt nya land.