Igår var jag och min lille en stund hos unga svägerskan/fastern, som härligt nog bor i just vår stad. Sjuttio mil från hennes barndomsgata. Hon bor nu på samma väg som vi bodde när vi flyttade upp efter elva år i Uppsala. Till min barndomsstad. Sundsvall.
Vi bodde i en stor studentlägenhet i det bostadsområde i Sundsvall som har flest nationaliteter. Det märktes inte minst på då tre/fyraåriga dotterns förskola. Vi trivdes med det. Nu bor vi i ett villaområde där de personer som inte är blekbeiga i huden går att räkna på en hand. Nu trivs vi också mycket bra, men ändå är det ibland sorgligt att tänka på hur segregerade bostadsområdena är.
På andra sidan gräset från vår lägenhet bodde Maria, som så småningom skulle bli vår pojkes gudmor. Vi gjorde en hel del tillsammans. Matlagning. Prinsesskalas. Påskpyssel. Lek.
Dessutom skrev och målade Maria och jag manuset till en prisvinnande barnbok. Hade vi tänkt. 🙂 Vi vann inte den där tävlingen, men vi gjorde boken färdig. Och är ännu stolta över den.
Miljön är Nacksta, där vi bodde. Och temat är advent.
Här är humöret lågt så det blir bara en kram i l¨kvällen
Men läste en grej som kom till sonens livskraftsläger som jag skickaar vidare
Då kan Paulus ord till församlingen i Filippi vara till hjälp: Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft (4:13). Det får vara dagens påminnelse – att det finns kraft i tron på Jesus, men att det som vi uppmanas till är att släppa in honom, att låta honom få ge oss kraft. Då går det att se framåt – oavsett vilka utmaningar som vardagen ger oss.
kram