Det sista som lämnar människan är…

…aptiten. 

Åtminstone den här människan. Hoppet är för det mesta stabilt hos mig med, men aptiten rubbas nästan aldrig.  Tyvärr, brukar jag lägga till. Men jag ska nog sluta med det eftersom god mat hör till de glädjeämnen som förgyller livet i sjukstugan. En del dagar äter jag lite, men oftast inte. 

De första åren som sjuk orkade jag inte laga mat lika ofta som nu. Så själva matlagandet är också en glädje. 

En sommarmåltid värd att föreviga. Räktallrik på solgult trädgårdsbord. Honungsros. Återvunnet kenyanskt glas från Kitengela. 

Kycklingbiff med citron och timjan. Paprikasås. Ost. Grönsaker. Bröd. 

Vi får matkassar levererade emellanåt, oftast från Citygross numera. Jag är analfabet när det gäller att följa recept, men gör gärna egna enkla kreationer av innehållet. Som den snabba burgaren ovan. 

Pastasallad med lax och persilje/parmesan-kärlek till sommarjobbande storbarn. 

Lilla barnet gör också egna kreationer. Grillkorv med vispgrädde. Enligt uppgift väldigt gott om man tar mycket grädde. 

Överbliven lax kan bli till så mycket gott. Här rörde jag ihop en lunch av keso, potatis, lök, ärter och lax.