Innan jag hade barn kunde jag sucka längtansfullt både mot mammor med spädbarn och mot mödrar som umgicks med sina ungdomar. Särskilt har jag avundats dem som haft traditionella mysigheter med egna och andras barn. Nu är jag där själv. Vi är tre familjer som umgås gärna och nära, och som bands samman när de tre jämnåriga döttrarna blev en trofast trio. De senaste jularna har de och ytterligare en syster fått en tjejhelg i julklapp. Mammor och döttrar som mår gott av att vara tillsammans. Helger kantade av sjukdom men fyllda av den sorts friskvård som nära gemenskap kan ge. I år hade både Stockholm och stuga varit för slitsamt för mig, men vi hittade en ny aktivitet som var möjlig. Letade möjligheter och hittade det i form av hotellövernattning på hemmaplan. Hotellrumsprat och restaurangmiddag. Hisstransporter och sängläge. Barnen bowlade och alla utom jag besökte SPA, och vi njöt av ett dygn på hög höjd.

Trots den stillsamma aktiviteten tar bortavaro på mina krafter och feberhuvudvärken är idag inte att leka med. Men med migränpiller och god vilja fortsätter den här helgen med mer gott umgänge. Ögonblick som aldrig kommer åter och som en feber inte kan stoppa. Resan har börjat. Jag är snart mor igen. Gudmor.