Om man är mamma kan man ha lyckan att få kramar på en torsdag och sånt här på en Mors dag.
Blommor som maken plockat i egen rabatt, asken som trettonåringen gjort med ett hjärta som talar om att jag är älskad. Och så teckningen från femåringen där han berättar att det är jag i mitten, och runt omkring mig är det dödskallar och krokodiler.
Tänk. Just så känns det vissa stunder.
När jag frågade lilleman om jag gråter för att jag är rädd för dödskallarna och krokodilerna, sa han:
”Nej, du gråter för att du är så glad!”
Ja, så är det. Också.
Hoho! Vad fint att han sa att du gråter för att du är glad! Min käre Martin säger precis tvärtom. När vi tittar på fina saker som vi blir rörda och glada av (exempelvis folk som friar till folk på exeptionella vis) säger han ”Nä usch, jag kan inte titta på sånt här, jag blir ledsen!” Då säger jag: ”Men du gråter ju för att du är glad?” och då håller han med. Hoppas jag. Jag har inte frågat. Haha!
Kramar!
Det är ibland svårt att känna skillnad mellan glädje och sorg när man är så där riktigt rörd. Härligt på nåt vis!
Hur gick det på sjukhuset? Tänkt och bett för dig Jer.29:11
Kram
Tack Kristina! Det görs mycket just nu i undersöknings- och medicinväg, men hur det går får tiden utvisa. Jag ber och hoppas….