Möt mig nu som den jag är,
håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag ska bli och lev i mig
Victoria Rudebark (John L Bell)
Den här psalmen (nr 767) nynnar jag ofta på. Texten är översatt från engelska av en gammal kompis till oss och jag älskar formuleringarna. Det är en bön, men jag behöver själv orden mer än Gud. Det är jag som behöver påminnas om den kärlek som gör mig hel. Som gör mig till den jag ska bli. Den jag redan är men både glömmer och gömmer.
Möt mig nu som den jag är. Jag tänker på att vi behöver öva på det förhållningssättet också gentemot varandra. Jag har lätt att tycka att andra ska möta mig där jag är, och se mina behov, men hur ofta anstränger jag mig för att möta andra just där de är, oavsett hur jag själv har det för stunden. Alltför sällan i de vardagliga mötena. När någon kommer i sorg eller bekymrat förtroende är det lätt att ha fokus på den andre och på mötet, men i vardagen har jag mycket att lära i närvaro och empati för att kunna möta dig just där du är.
Fint skrivet! Jag tror att de flesta har mycket mer att lära om detta än vad du har, Cecilia. 🙂 Du har alltid ett ord eller en tanke över för andra, så känns det. Och försöker lyssna in. Kram!
Du är rar du, Hedda! Tack! Men när jag fastnar i mitt eget behöver jag också påminnas om att min bild och bit av världen inte är den enda.
Fin psalm och så sant. Ibland tycker jag att jag måste påminna mig själv att det är så i min gudsrelation också. Möt mig Gud, som den jag är och där jag är. Oavsett läget liksom. Vi behöver inte bevisa något inför Gud. Han vet ju ändå allt…:-)
Praktiskt och fantastiskt att det är så, men alltför lätt att glömma!
Gillar den bönen väldigt mkt.
Gillar oxå att du mått lite bättre var jag nu läste det ,är så trött o förvirrad att jag ej minns. Men tackar Gud för det o fortsätter ber Kram från trötthetshjärnan
Tack Kristina! FB, mejl och bloggar blandas. Inte lätt att hålla reda på allt!