Fastän jag mår bättre har jag en bra bit till frisk, stark, arbetande och romanskrivande. Men diktskrivandet och bildknåpandet fortsätter, och jag häpnar över hur många som fastnar för mina dikter och bilder och sprider dem på sina Facebooksidor. En glädje. Rekorddikten som delades och gillades så den nådde 24.000 läsare var på en nivå för sig som jag inte förväntar mig att nå igen, men det behövs inte så stora famntag för att glädja mig. Gårdagens ihoptotade rader har delats av sju personer. Det är stort nog. Att nå fram till andras hjärtan så pass att de vill dela med sig.
Men om man nu inte är på FB – hur kan man få se dina dikter då…? Annat än när du har godheten att posta dem här också? Du skriver så bra!
Ja, det är frågan. 🙂 Om man inte alls vill titta på Facebooksidor går det dåligt.
Men jag tror det går att tjuvkika på sidan även utan eget Facebookkonto. Och den som läser bloggen från dator (och inte telefon t ex) ser det senaste Ekhemmanetinlägget i en ruta till höger på bloggsidan.
Glad att du vill läsa dikterna!
Jamen å vad bra!
Glad att ditt skrivande blir till nytta för så många.
Mig också.
Ibland när man är inne i nåt svårt verkar inte finnas nån väg ut.
Fast kanske finns en ljusning.
Jag är glad för din ljusning som du väntat på så länge.
Kram och önskan om att ditt tillfrisknande ska märkas mer och mer för varje dag.
Att du delat med dig av den här svåra tiden och sen blir bättre och bättre.
Jag gläds med dig. Lika som jag förut sörjdes med dig hur svårt du hade det.
Tack för alla dina fina ord! Jag gläds om du kan hitta hoppets frön i mina ord, och gläds åt din medglädje och önskan.