Det fanns en tid när barn som föddes utom äktenskapet kallades oäkta. Också idag hanteras språket så ovarsamt, men jag är glad att begreppet oäkting i alla fall har försvunnit. Alla människor som föds är äkta, oavsett vilka föräldrarna är och hur befruktningen skett. Som bekant följer tre av fyra i familjen SVT-serien Äkta människor, och världen med hubottarna väcker mängder av funderingar. Nu senast; kan en robot bli kristen?

Idag har jag förstått att jag kanske är på gränsen mellan robot och äkta människa själv, precis som några ur serien. Glasögonen som nu sitter obekvämt på min näsa hjälper mig att aningen bättre kunna se blogg-koder som förut var omöjliga läsa. Fortfarande är det väldigt svårt och jag får ofta det här röda meddelandet:

Nu har jag förstått varför det inte är helt enkelt för alla att läsa koden. När jag kommenterade på Sandras läsvärda blogg la jag märke till en rad som gav mig svaret.

”Bevisa att du inte är en robot” står det ovanför koden. Väldigt ofta har jag svårt att bevisa det. Är jag måntro inte riktigt äkta? En robot med läsglasögon.

På statistiken för min blogg ser jag att 21 besökare som har googlat på äkta människor har hamnat här. De har inte stannat länge. I snitt 17 sekunder. Googlarna som däremot har satt citationstecken (eller situationstecken som halva Sveriges befolkning verkar tro att det heter) kring orden ”äkta människor” har stannat på bloggen 4,5 minut i snitt. Den besökare som har stannat längst är den som googlat på pågen semlebröd. Hela tio minuter blev den läsaren kvar. Undrar om det var en semmelrobot eller någon från företaget som har läst min kritik över hur semmelbullarna skärs. Vi får väl se i butikerna om ett knappt år.