Hur lär man sig gilla läget trots att läget är obekvämt, begränsande och i de flesta avseenden ogillningsbart?
En blomma som klarar läget. Den som stod intill hade inga blommor kvar efter ösregnet.
Förra veckan skrev jag om nödvändigheten att lära sig leva med febern, när det nu är omöjligt att säga om den ska pågå ytterligare ett halvår eller kanske ännu längre. Då trodde jag att det ändå var på rätt väg. Nu har högtempen varit här en vecka igen och kroppen är helt slut. Jag förstår inte hur jag ska lära mig leva med den och leka normalt vardagsliv om det fortsätter så här.
Skickar en kram!
Tack Tea! <3
Tänkt så mkt på dig idag. Förstår hur svårt det är med denna ovisshet och att dessutom må sämre det vill man inte. Har en nära vän vars dotter nu oxå drabbats av feber och trötthet och varit dålig sen början av sommaren och läkarna har ingen förklaring. Hon var o jobbade som saltstipend. iat i Argentina i höstas. Hon är helt orkeslös och ligger kring 38 grader och snäppet under. Träffade henne i sommar och såg hur svag hon var o mina tankar gick till dig. Men jag fortsätter o ber. Ngn gång kommer det vända det måste vi tro Kram
Tack Kristina! Det är skönt att andra ber när det känns som att de egna bönerna studsar i uppgivenhetens tak.
Så likt det verkar vara med min sjukdom och din kompis dotter. Ledsen med henne…. Jag hoppas de har testat för malaria. Ibland gör de inte det när man inte har typiska malariasymptom. Och mest hoppas jag att hon blir frisk. Och jag.
Jag förstår din hopplöshetskänsla.
Bedrövlig sjukdom det där…
Så klart det inte är hopplöst även om det känns så just nu.
Jag tänker på dig och önskar vill och hoppas att du ska bli frisk snart och inte efter den där långa tiden..
Kram kram kram kram
Tack Tolmia! Fint uttryckt. Hopplöshetskänsla även om det inte är hopplöst. Kram