Häromkvällen hände det som hänt förut, att sjuåringen ordinerade ombytta roller vid läggning. Han var jag och jag var han, och rollerna skulle spelas fullt ut. Han som vanligen skyr pussar delade ut dem till höger och vänster, och jag fick sufflerande uppmaningar både att torka bort pussavtryck och att slänga mina kläder på golvet istället för att hänga upp dem. (Självinsikt hos ordinarie sjuåring 😉 ). Härligast var nog att höra hur lekmamman talade med sitt låtsasbarn. Jag kallades för ”min älskling” i nästan varje mening. Och så fick jag höra fina godnattsånger, bön och en del ur kapitelboken omsorgsfullt ljudad för mig.

Jag tror att vi skulle behöva byta roller ofta. Kliva in i andras världar och föreställa oss hur de har det. Hur de verkligen har det. Det är för det mesta lätt att se när andra inte sätter sig in i min värld, och desto svårare att engagera mig tillräckligt för att förstå hur det är att vara någon helt annan än jag.

Någon som tänker helt annorlunda än jag började igår skriva debattinlägg mot Frälsarkransen på en av mina dikter på författarsidan. Jag vet att man kan tänka olika om mycket, och tycker det är som det ska – om man väljer sina strider och forum väl. Jag vet också att det finns människor som tycker att Frälsarkransen inte har med äkta kristen tro att göra. Som bara har läst Verbums lightversion av bok där man inte ens vågar nämna namnet Jesus. Som fördömer utan att ha läst den djupare litteratur som finns. Och som verkligen inte har läst svarsbrevet där Martin Lönnebo uppmuntrade mig och min kära vän att göra våra egna Jesuscentrerade sånger om Frälsarkransen.

Människor får gärna debattera, men på sina egna forum. Jag vill inte att någon har som enda syfte att argumentera emot det jag tror på och emot mig gör det på min egen arena. Jag trivs inte ens om människor börjar diskutera våldsamt för och emot något på min blogg eller privata Facebooksida (när den inte fastevilar) – och vill definitivt inte ha ett debattklimat på dikter avsedda att väcka tankar om tro. Så jag censurerade igår och kommer göra det igen, om det dyker upp fler människor som så helt missar att sätta sig in i min värld och önskan. Jag är glad att det hittills har hänt så otroligt sällan.

Antalet följare/diktläsare har ökat med 400 personer på 1,5 år, och vissa av dikterna kan nå ut till väldigt många (trots att Facebook inte lyfter fram dem annat än om nån gillar eller kommenterar. Jag vägrar nämligen betala marknadsföringsavgift) och då får jag nog räkna med att det dyker upp oönskade kommentarer ibland. Men jag skulle önska att vi alla bytte roller ett ögonblick innan vi gick igång på alla cylindrar.