Om jag får önska mig några saker för egen del för året som kommer, och det får jag ju här på min blogg, så skulle det vara detta.
Önskningar som inte handlar om det självklara: trygga relationer, friska och lyckliga barn (och vuxna), global rättvisa och fredlig utveckling.
Skrivarstuga
En röd friggebod som kan vara mitt ”jobb”. En plats, några steg bort, att gå till och göra något som liknar ett arbete. Skriva dikter på en gästsäng eller redigera en skrivbordsroman så många minuter jag orkar. En känsla av att på sjukdomsvänligt avstånd ha tillgång till en kreativ plats som inte består av disk, tvätt och orenoverade rum.
Doktor
Att – utan för mycket strid – få en alert läkare som kan eller är beredd att lära sig denna sjukdom. Helst ett helt team som kan ge mig och andra med samma sjukdom läkemedel och (fysiska och mentala) redskap att må så bra det bara är möjligt.
Sjunga
Återupptäcka sången. Varje gång jag är i kyrkan märker jag hur jag saknar att sjunga. Jag vill inte sjunga i kör eller på scen, men gärna tillsammans med skickliga sångare och musiker (ja, jag är lite kinkig och fastän jag nu är ouppsjungen skulle jag inte trivas i en allakansjungakör) och gärna mina egna texter.
Varm oas
Efter att båda åren ha mått betydligt bättre sommartid än vintertid önskar jag fria flygbiljetter med direktflyg till en varm oas. Ett ställe att bli friskare på och kunna försöka träna försiktigt. I Spanien kunde jag det. Korta och försiktiga träningsstunder som kändes ljuvliga. Sen kom vi hem och med kylan rasade måendet igen. Nu är en promenad omöjlig om jag inte är beredd på att bli sämre. Just idag är jag inte det. Men beredd att önska fritt.
det låter som bra önskningar det – hoppas dom allesamman slår in!
Tack! En del av dem skulle nog behöva en fe med trollspö. 😉
å vilka bra önskningar och som jag hoppas du ska få del av. Vet inte om du ahr ngnn inbördes ordning men jag tänker att en bra doktor som fattar och vil lära kommer högt upp då kanske det andra kan bli en följd av det. Det fanns ju vissa träningshem/ rehabhem i soiga länder förr som ma kunde anöka om att få komma dit,vet ej om de finns kvar .När jag var i ansökningsstadiet för massor av stipendier fanns det såna men då var jag ensamtstående så det stöp redan på flygresan att jag inte orkade stå i 6 timmar och inte klarade mis själv på plats coh sen har jag inte orkat bry mig ,Men det vore ju värt kolla upp för dig. Bevara dina drömmar. Kramar
Ja, doktor är definitivt överst. Efter att ha läst på vet jag att det är svårt bara att få diagnosen på pränt, och innan man har det är det nog svårt med stipendier också. Men jag hoppas… Tack för omtanke!
Fina drömmar! Jag slänger iväg tanken att jag har hört att det finns jättebra svenska skolor i Thailand, där verkar det vara trevligt att övervintra… 🙂
Håller tummarna hårt för doktorsdrömmen, det finns antagligen få patienter med så väldokumenterad historia (bloggen) som du!
Kramar, mm
Tack goding!
Jag har aldrig längtat till Thailand, men kanske det här kan vara en anledning. Kenya har svensk skola med. 🙂 Men inget av de länderna nämns i samma mening som forskning om den här sjukdomen, så det är kanske till en annan världsdel vi borde söka oss. Kram