En dryg vecka före midsommar blåste min lille gosse på en utblommad maskros, och önskade ”att mamma ska bli frisk nästa fredag”.

Just den fredagen, på midsommarafton, märktes det tydligt att något hände i kroppen. Jag har långt kvar till frisk. Men är på väg. Det är gott. Att få vara på väg.