Den här söndagen hämtar jag näring ur ord sagda och skrivna av en poet och förebild. En vis kvinna. Just dessa dikter av Margareta Melin har jag läst många gånger.

Utan smärta inget liv

Utan smärta
inget liv som lever
ingen växt.

Ingen kärlek
utan sårbarhet
och sår:

Ingen fullhet
utan saknad sen –
sol som går i moln.

Låt oss inte frukta
livets smärta:
den gör ont
men gör oss inte illa.

Låt oss ta det bittra
med det ljuva –
äppelblom
och vinterns nakna gren

Margareta Melin (ur diktsamlingen Kärleken en bro)

Det mittersta rummet

Det mittersta rummet i själens hus
är mitt eget ljuvliga rum.
Där är min rymd och mina rötter
min okränkbara frihet
och kärlekens källa, outsinlig.

Där kan min nästa inte bo
ingen enda av de mina.
Deras rum i huset som är mitt
ligger runt omkring mitt centrum
utan trängsel, utan sammanblandning.

Har jag tillgång till min ensamhet
och livets friska brunn i mitt fördolda
då är jag fri att rikta mig åt alla håll
att glömma mig och dela andras villkor
utan att binda någon eller själv bli bunden.

Margareta Melin (ur diktsamlingen Kärleken en bro)

Margareta Melin har givit ord till växt i Sveriges Radios morgonandakter den senaste tiden. Jag är sällan vaken 05:45 numera. Trött av medicin, feber, värme och kanske av själva vilan. Jag tar tacksamt emot sömnen. Och podradion.