Idag finns bara sand, inga nya ord. Så jag lånar mina egna, från en annan dag som liknade denna.
Hoppets källa
när hoppets källa tömts till botten
och inget regn tycks falla mer
och ökenvandraren har nått den
punkt då inget skugga ger
drömmer att få känna vinden
som viskar att ”jag ser din strid”
och att få se en tår på kinden
från nån som önskar ljus och frid
en människa som delar färden
men vandrar i helt andra skor
en famn som ömt och värdigt bär den
kruka där en nyfödd källa grorCecilia Ekhem (2012)
Åh vilken fin dikt, mycket tänkvärd!! Gillas skarpt =) Jag hoppas att nästkommande dagar är fulla av ord, Kram på dig
Tack för dina varma ord! Härligt att du tycker om dikten. Kram tillbaka!
Jag förstår av din dikt att du har det jobbigt nu.
Och behöver någon som frågar och förstår.
Det var en mycket vacker dikt.
Jag önskar jag kunde vara den där personen som går med.
Den som frågar hur det är.
Så jag frågar här.
Fast det är en blogg.
Hur är det?
Hur mår du?
Finns det något jag kan göra för att hjälpa?
Kramar om dig med en varm kram
Tack Tolmia för din varma omtanke! <3
Ibland tycks hoppet bara sippra ut, och det blir så ensamt att kämpa med en udda sjukdom som ingen annan (jag känner till) har och riktigt kan förstå. Knappt läkarna. Det är tungt. Men omtanken gör gott. Tack!
Så vacker dikt. Jag tar den till mig för här är det oxå ett sinande idag.
Brukar tänka att tänk om det fnns en knapp man kunde trycka på så ens vänner anade att man behövde dom akut just nsåna här dagar och det utan att man behövde be om hjälpen.
Anar mig til din oro och rädsla. Att inte veta hur det ska gå och hur länge.
tar emd dig i mina böner både de vakna och de halvsovande. Ber om Guds Andes vidrörandeKramar
Tack Kristina! Jag är ledsen att du ska behöva känna igen den sinande källan hopp, men förstår att du gör det. Jag skulle ha behövt flera knappar såna dagar, då jag blir så känslor för hur andra uttrycker sig när de försöker ge stöd. Också en knapp där det står: ”Var här för mig, men lova mig inget som du inte kan veta något om”…