När jag först började med mina dikt- och citatfoton på Ekhemmanet på Facebook, var det främst en motreaktion på alla, i mitt tycke, märkliga ord som sprids och hyllas med tusentals tummar och kommentarer. Inte så att jag tror mig kunna hejda framfarten av de sk ordspråken, utan för att jag anar att det är bättre att visa på de slags ord jag tror på än att slå ner på dem vars livssyn jag inte delar. Fast ibland har jag svårt att låta bli. När såna här bilder får långt mycket större spridning än några av mina egna försök till visdomsord blir jag stundtals en tjurig räv som undrar varför det är så mycket mer rönnbär i den ovänliga rävens träd.

Vad hände med en andra chans? Och det faktum att vi alla kan göra både fel och bättring?

Jaha? Men då andas, lever och älskar jag väl också i nuet?

Åh, så vänligt att du berättar detta för just mig. Jag antar att du också kan berätta vilka som är pålitliga? Eller tänk om det faktiskt är så att tilliten kommer med förtroendet…