Den som kliver av Facebook riskerar bli nyfiken. Vem har delat och vilka är kommentarerna? Det vet jag inte nu när jag bara har författarsidan aktiv. Där visas statistik men inte detaljer. Nyfiken…
Dikten skrev jag i Nairobi 2009, på min första Mors dag som tvåbarnsmor. Om den andra mamman. Eller den första. Den har synts till på bloggen tidigare, och denna vecka i Adoptionscentrums tidning som har den biologiska mamman som tema.
Sen finns det annan statistik som inte är lika rolig att se.
Jag hoppas den statistiken ändrar sig. Att någon ska känna glädje i att hjälpa mig och kanske till och med vill läsa Väntrum. Och att jag ska få glädjen att skicka en julklapp.
Just nu försöker jag lämna soffan för att välkomna vänner strax. Det går dåligt. Inte bara av lättja. Jag var på konsert igår, handlade mat och skottade sakta idag (eftersom maken är bortrest och Snö-Lasse inte jobbar så bra själv….och eftersom jag inte kunde hålla mig från en stund i iskall vinterluft). Det kan tyckas som småsaker, med tanke på att all annan tid bestått av vila, men min kropp menar nåt helt annat. Tempökning och trängre febermössa. Tänk om nån kunde lista ut varför det är så här. Jag vill bli frisk!
Å vad det gör mig ont att du ska bli så dålig av det du gör och jag vet ju hur mkt man vill och lätt överskrider sina gränser. Hoppas din vänner kunde förgylla din tillvaro och att din feber ska sjunka under natten. När jag ej sover på nätterna nu så ligger jag och ber för alla vänner inklusive dig förståss. Tänker om jag inte får sova kan jag uttnyttja tiden effektivt i all fall. Var rädd om dina krafter,kram
Tack för all omtanke, Kristina, och att du använder dina nätter på det sättet. De där biverkningarna du får är så ofattbara. En sjukdom i sig…
Vill bara säga att jag ofta tänker på dej. Kram (trots att jag inte brukar krama dem jag egentligen inte känner :-))
Tack! Det betyder så mycket! Och är ömsesidigt!
Det skulle verkligen sitta bra med en diagnos åt dej i julklapp. Och att fler hakade på din uppmaning tycker jag. Har själv planerat att köpa din bok, men det blir efter jul – plånboken blev plötsligt tom såhär i julklappstider. Sen skall jag nog göra ett blogginlägg om den! Jag saknade själv en bok om barnlängtan då när jag själv var i det, hade nog prackat den på alla släktingar och vänner om jag bara hade haft en då så kanske dom hade haft lite mer förståelse. Det känns bra att det skrivs mer och mer om det, så kanske folk får lite mer förståelse och det kanske blir aningen mindre press på barnlängtande blivande föräldrar. Kram!
Tack goa du! Ja, den här ovissheten är snudd på outhärdlig vissa stunder… men jag törs inte hoppas på den julklappen. I brist på det är det iaf roligt att få draghjälp med boken. Men på Facebook måste man nog skriva ”Gilla och dela annars får du sju års olycka” för att det verkligen ska göras 😉