Världen är inte anpassad för såna som jag. Jag är inte välkommen.
För första gången på mer än en månad hämtade jag sonen i skolan, för att jag ville. För att jag trodde att det skulle gå bra. För att jag ville underlätta för maken som åker som en skottspole och aldrig hinner jobba klart. För att jag vill vara delaktig i barnens liv på andra sätt än liggande som en sladdrig hög.
Mot bättre vetande gick jag dessutom med på att hämta det trötta barnet en tid när det är omöjligt att veta var på skolgården eller i skolbyggnaden barnen är. Eftersom vår son oftast leker vid skogen, och eftersom skolor nuförtiden inte vill ha föräldrar parkerande nära, så parkerade jag på den sida av skolan (utanför skolgårdsgränsen = långt ifrån) där jag trodde det skulle bli kortast bit att gå. Men så visade det sig förstås att just mitt barn hörde till dem som hade fått gå in tidigt, och jag tvingades gå runt hela skolgården. Längre än jag gjort på länge. Detta efter en fin men tänjapågränsenhelg på ett närliggande hotell som visade sig ha ändlösa korridorer mellan hotellsäng och restaurang. Anpassat för friska, hälsosamma människor. Med eller utan rullstol. Inte ens det har jag fastän jag vintertid verkligen skulle behöva det för att inte vara låst till hemmet och de ställen som nås med bilen. Skitvärld. Skitsjukdom.
Jag avskyr att vara jag just i detta nu. Att ha en funktionsnedsättning som inte ens syns. Att, trots idoga påstötningar, varken få träffa arbetsterapeut eller någon doktor som kan utreda min sjukdom. Att behöva kämpa så mycket att andra människors medilska eller käcka förslag om vad jag borde kräva känns som bördor av bly. Att bli så helt slut i kroppen av att hämta mitt barn i skolan. En enda gång.
Jag äter inte ordentligt idag heller. Femhundra ynka kcalorier kan verkligen elda på förtvivlansbrasor, och få gårdagens strategiinlägg att verka som dagdröm och galenskap.
Snälla dag, ta slut. Snälla sommar kom. Snälla kropp, skärp dig. Dumma vårdapparat, ta dig i brasan.
Åååååhhh för allt hopplöst. Kram för dig
Tack goa du! Kram
Kära vännen! 🙁
<3
Åh, det gör ont i mig att läsa detta. Suckar uppåt och skickar en varm kram!
Jobbar som kurator inom BUP och ibland blir mitt enda uppdrag att validera dem jag möter i deras smärta. Validera har min handledare lärt mig innebörden av – att bekräfta det som är giltigt. Att förmedla till ngn att jag ser att personens tankar, känslor och handlingar är begripliga och går att förstå i en speciell situation/under vissa omständigheter. En viktig del i föräldrautbildning inom DBT. Jag har inte alltid lösningar och världens bästa råd, men jag har två öron och möjligheten att med respekt och empati bekräfta den jag har framför mig. Det tror jag många gånger är värt mkt och något jag önskar att du och även din familj får mötas av.
Rörig kommentar, men det jag tänkte när jag läste ditt inlägg var att om du var min patient skulle jag välja validering som största beståndsdel i vårt samtal. Jag ville också säga att jag ofta har dina klokskaper i åtanke när jag möter barnen och föräldrarna i mitt jobb.
Tack för suckar, kramar och tankar! Jag önskar att alla skulle lära sig att validera. När jag berättar att jag är ledsen vill jag bara speglas i det, inte få förslag på lösningar eller råd. Sån spegling är en ganska sällsynt gåva i en värld där vi vill lösa och ställa tillrätta. Så tack!
Nejdå! Det är inte galenskap och dagdröm! Hoppet är det sista som överger en. Om jag kunde skulle jag skrämma det onda buu åt dig.
Tack! Och detsamma!
Men, åh vad tungt :-)! Vad jag blir ledsen för din skull! Att inte kunna göra det vardagliga, och att det dessutom gör dig sämre att du försökte. Usch :-).
(Visdt bytte sonen skola när den lilla fina stängde? Kan han inte få skolskjuts? Det har våra barn och de tycker att den lilla självständighet det ger är toppen. Tänkte att då behövde ni inte hämta honom, men du finns ju hemma när han kommer. Kanske tänker jag helt fel och då ber jag om förlåtelse).
Tack för omtanke! <3
Man får välja mellan fritids eller skolskjuts här, och fritids är en nödvändighet när skolan slutar redan vid ett och mamman är sjuk. Men nästa läsår blir det skola nära igen. Allt verkar klart med friskola nu! Tacksam!
Vad skönt att det snart blir skola nära igen! Jag förstår att fritids behövs…..
Och jag känner mig väldigt dum med tanke på ditt svar ovan….”När jag berättar att jag är ledsen vill jag bara speglas i det, inte få förslag på lösningar eller råd. Sån spegling är en ganska sällsynt gåva i en värld där vi vill lösa och ställa tillrätta.” Förslag på lösning var precis det jag kom med ja. Jag ska försöka tänka efter innan nästa gång! Förlåt!
Oj, ja vad konstigt det blev med min svarskommentar i närheten av din väldigt försiktiga undran. Tänkte inte så. Du är absolut förlåten! <3
Tack! Jag tror att jag förstår vad du menade, men det känns ändå skönt att kolla. Hoppas att dagen idag är en bättre dag. Önskar dig ro och kraft. Kram!
Å min vän. Så tungt! Varför kan du inte bara få den hjälp du behöver!?!?
Kram
Den som det visste…
Lakrits har jag i alla fall. 🙂 Tack! (Jag sparar på den lite.)
Kram till dig!
Skitsjukdom. Amen.
Amen. Amen. Aaaaamen!
Snart är dagen slut. Och sen skulle jag vilja lägga till den där braiga engelska frasen ”I hear you” som för mig innebär att jag hör vad du säger , ser dig och känner med dig. Kramar!
❤️ Fint!
Kram❤️❤️❤️
❤️