Idag är det Fastlagssöndagen, och snart kliver jag och många andra in i fastan.
Tidigare år har utmaningen varit att hitta stillheten i det brusande vardagslivet, men nu den tredje fastan som sjuk, får jag öva på att hitta en annan slags stillhet. En vald vila mitt i den påtvingade vilan. En tid av reflektion kring efterföljelse, vägval och solidaritet. En tid för att bryta mönster, avstå och välja nytt. Det blir inte lättare för att huvudet värker och febern blommar. Men ingen har påstått att det ska vara lätt. Det är kanske för att vi tror det som livet ofta känns så mycket svårare än vi föreställt oss.
Ja det är tråkigt med påtvingad vila.
Kramar till dig.
Ja, det finns så mycket annat jag hellre skulle välja. Tungt när man tänker ordentligt på det, men jag försöker hitta glädjen i det jag faktiskt kan. Ibland svårt, ibland tydligt.
”En vald vila mitt i den påtvingade vilan.” Där satte du fingret på vad jag försökt formulera för mig själv den senaste tiden! Jag har tänkt att 2014 ska jag lära mig att vila. Vila när och så mycket kroppen behöver och vila i Gud. Vet inte vilket som är svårast! 😉
Ja, det är rätt svårt alltihop! Jag övar att ligga stilla och slappna av i tio minuter (varje dag jag minns) utan att tänka på annat än andetagen och kroppens vila. Oj så svårt. Men jag hoppas övning leder någon vart.
Roligt att du skrev en hälsning! Kom gärna tillbaka under fastan.