Lektyren är varierande dessa dagar. Varierande men hänger ihop. Jag ligger i soffan och sängen och googlar mig runt bland medicinska artiklar på engelska och försöker förbereda mig för ett läkarbesök som oroar eftersom det kan ge stort hopp eller stor besvikelse. Så återvänder jag till mer välgörande läsning. Tillbaka till henne. I boken sugs jag in i parallella världar. Berättelser från olika tider och sammanhang med koppling till varandra.
På samma sätt är det med mig. Jag befinner mig i mina egna parallella världar när jag läser i pärmen mamma gav mig. Resebreven och de personliga brev som jag skrev som nittonåring boende långt ute på landsbygden i Zimbabwe.
Mitt 42-åriga jag får bli påmind om en tid som var omtumlande, fantastisk, plågsam, rik, skör, mäktig. Ja, allt på samma gång och sannolikt en tid som var avgörande för resten av mitt liv. Jag fick svarta och vita vänner som under en tid, och fortfarande i hjärtat, blev som syskon. Fortfarande som syskon, även fast aids och döden har särat på en del av oss.
Och som om det inte var nog med parallelliteter så har författaren till den magiska boken jag läser också koppling till den här tiden. Hon fanns med, då nio år gammal. Nu läser jag hennes böcker och hissnar över språk, berättarkraft och vishet. Och det parallella fortsätter när jag i en grupp på det sociala nätverket ser kvinnor upprepa samma slags argument som jag läser om i Tillbaka till henne. Samma ton för och emot som i kvinnorättsrörelsen för hundra år sedan. Så lång tid har gått och ändå ingen alls.
Åh! Jag läste den boken förra året. Den var underbar. Sara har ett sånt fantastiskt språk! Jag har läst alla hennes böcker (det är tyvärr bara tre) och de är faktiskt lika bra allihopa, fast på helt olika sätt.
Och den fjärde kommer i höst 🙂
Udda har jag inte läst ännu, men som du är jag helt uppslukad av språket. Inte många författare som kan berätta en fullfjädrad historia med ett fullfjädrat språk.
I höst?! Det har jag missat! Måste omedelbart googla på detta.
Menar du alltså att Sara Lövestam bodde i Zimbabwe som barn? Så spännande! Jag har en väninna vars man är uppväxt i Bulawayo, hans föräldrar (vita men inte farmare) bor kvar men de flesta av deras vänner har flyttat utomlands. Och han själv träffade alltså min väninna och hamnade i Stockholm. När han skulle lära sig svenska hade han stor nytta av att kunna prata afrikaans. Han kan två afrikanska språk också, typ xhosa och shona. Världen är både mindre och större än vi kan förstå!
Japp, ett halvår. Hennes far var ledare på kusen som jag deltog i Vi började i Bulawayo 🙂
Roligt när världen och människorna liksom vävs ihop!
Hoppas du har googlat nu. Jag älskar titeln på den nya romanen.
Jag HAR googlat, men tydligen inte rätt! Jag hittar ingenting. Vad heter den?
Hjärta av jazz. Kanske bara avslöjat här: https://www.facebook.com/saralovestam