Jag och lilleman ligger skavfötters i kökssoffan och lyssnar på partymusik. Till den fantastiska femtioårsfesten häromdagen fick gästerna ha varsin önskelåt. Om jag hade varit friskare skulle jag ha varit kvar länge nog för att höra den och dansa yvigt till den, men jag gladdes åt att få ett SMS av en av govännerna när den spelades. Jag lyssnar hemifrån istället.

Jag var verkligen heltokig i Europe som tonåring. Efter Niclas Wahlgren-hypen och före Fjedur och Göran Fristorp. 🙂 Genom tidningen Okej fick jag kontakt med två andra Europefantaster. Vi åkte till varandra och gick på konserter och sov i affischtapetserade flickrum. De hade dessutom väldigt bra kontakter så jag har en samling personliga autografer och bilder som inte alla gamla Europefans har i sina samlingar.

Låtarna ger mig fortfarande rysningar och jag har varit på flera konserter på senare år fastän jag nu lyssnar mer på jazz och klassiskt än på den här sortens musik. Jag undrar hur de kompisarna har det idag.

Själv är jag lite mör som jag blir nuförtiden efter någon utsvävning (läs: annan aktivitet än att ligga och vila större delen av dygnet…). Men efter en tung fredag som tömde hopp och glädje via tårkanalerna så var det gott att komma iväg i lördags och se annat än hemmets väggar och gången till postlådan. Jag fick se och krama sköna och omtänksamma vänner, äta fantastisk mat och uppträda tillsammans med goda vänner med en sång skriven till femtioåringen. Sen bar det av hem medan benen bar.

När jag berättade för gossen att vi inte var så länge på festen och att jag är mer partpingla om jag är frisk så kontrade han direkt med att han ”partykringla” både när han är sjuk och när han är frisk 😉

Tack för alla era fantastiska kommentarer! Jag gläds över dem, även när jag är dålig på att svara.