Den som lägger sig ner när hon får chansen får se andra vyer än den som står, går eller springer.

Bilder som den här föder dikter numera. Denna kommer förmodligen säga något om just perspektiv. Det är tydligt att de erfarenheter vi har påverkar de perspektiv vi har förmåga att se livet ur, och jag tror det finns olika grundstråk hos oss. Olika karaktär i de objektiv vi naturligt använder. Ju mer harmoniska och nära oss själva vi är desto fler tror jag perspektiven blir. Om jag är stressad eller rädd och har ont av min egen väg orkar jag inte gå i andras mockasiner. Har bara ork för mitt eget perspektiv. Men om jag är stärkt och hoppfull och för stunden harmonisk, då kan jag väga in andras synvinklar på ett helt annat sätt. Ibland växlar den förmågan flera gånger under samma dag.

Just nu åker familjen bil och lyssnar på nån som var fenomenal på att hitta olika synvinklar. Astrid Lindgren. Hon läser Emil i Lönneberga för oss, som hon gjort många bilresor tidigare. Många år tidigare.