Nu är det tid för julberättelser. Det är det förvisso året runt här, men nu är det extra roligt att läsa Pettson får julbesök. Bakom minsta fönstret låg jag och läste den boken för lilleman.
Krispigt kallt hos oss precis som hos Pettson. En Findus som ser ut som vår kisse, men hon är utan byxor. Och krasslig Pettson som jag kan känna samhörighet med.
Varje gång jag läser den här boken tänker jag på att Elsa Gustavsson är så lik Mad-killen.
Jag vet inte om han brukar komma med köttbullar och klenäter till sjuka grannar, men lika är de. Eller hur?
När vår tös var ungefär så gammal som lillebror är nu fick hon (januaribarnet) ha ett somrigt kalas med Pettsontema. Det blir jag påmind om när jag går och lägger mig. För dubbellakanet vi sover på just nu är den stora ”duken” som kalasbarnen målade på Pettsonkalaset i väntan på att få åka häst och vagn i kvarteret.
Pettson gillar jag också.
Synd att våra barn håller på att bli för stora nu för de böckerna.
Tyckte också om när den gick som adventskalender.
Men om jag minns rätt var det mina stora barn som var små då och tittade.
Kramar till dig och hoppas din facebookfasta inte blir för lång.
Å andra sidan har jag börjat fundera på att göra detsamma.
Datorn tar mycket tid från familjen..
Ja, det var längesen den gick. Jag har kikat igenom en hel del julkalendrar på Youtube när jag gjorde barnens digitala kalender. Och Pettson kändes gammal. Just nu ser sonen med glädje på Teskedsgumman från 1967. I svartvitt 🙂
Facebookvilan är alltid välgörande för mig (som är ”av eller på” när det gäller FB). Tror det är femte gången jag inaktiverar mitt konto helt. Skönt på nåt vis att alla avtryck rensas bort ett tag.